59 nar lämnat mansbot för dråpet till de nämnda släktingarna till den dräpte. Mansboten utgjordes av 1/2 markland jord i Söderby. Sju vittnen till förlikningen uppräknades vid sidan av de 12 fastemännen i fastebrevet, somstadfäste jordöverlätelsen. Att förlikningen ägde rum på tinget framgår av att uppräkningen av de sju vittnena avslutades med ’och många gode män där åhörde och vittnade’. (Förlikningen måste enligt landslagen äga rumpå tinget enl DI fl 11). Häradshövding och häradsnämnd fastställde de böter målsägaren nöjt sig med (I)I fl 12). Utöver mansboten till målsägaren utgick böter till kungen (D I fl 13). Mot denna jordöverlåtelse klagade Kettilbjörn i Söderby 1384 vid räfsteting . Men Ingevald i Ekeby kunde med hjälp av det angivna fastebrevet styrka sin rätt.^’ Här föreligger ett tidigt exempel på överklagande i högre instans. Dombrevet 1472 29/10 gällde tvist om en gräns (rå och rör): (1) Ärkebiskopens fogde, väpnaren Lars Jönsson i Hamra, kom till häradstinget i Ulleråker och äskade synemän för en tvist områ och rör mellan ärkebiskopsbordets hästhage norr om Uppsala och vretar tillhöriga prebendor, som representerades av kanikerna Bengt Olovsson och Erik Olovsson. (2) Tinget tillsatte en syn om 12 bofasta män. (3) Vid följande ting redogjorde synen för sin rannsakan som beedigades. De hade funnit ett rör (4 stenar) som visade var gränsen gick. (4) Häradshövdingen Peder Karlsson fastställde resultatet genom dom. Dombrevet 1482 3/10 gällde rätt att förfoga över avlingejord, dvs köpt och ej ärvd )ord: (1) Olof Larsson i Hällby i Bondkyrka socken och hans hustru Birgitta Matsdotter kominför rätten för att få stadfäst sin rätt att fritt förfoga över (donera till kloster eller kyrka för sma själar utan hinder från arvingar) jord i östra Läby, som de båda köpt för sina rätta avlingepengar. (2) Nämnden fann det skäligt och lagligt att de måtte få göra med sin avlinge- )ord som dem täcktes. (3) Häradshövdingen Lars Olsson stadfäste genom att sätta sitt sigill under brevet. Dombrevet 1511 8/5 gällde tvist om jord: (1) Kaniken Lars Mårtensson i Uppsala kom inför rätten och klagade på själakorets vägnar över att Per Månsson i Khsta, Börje socken hade tillägnat (’tillvällat’) sig jord i östra Läby, som varit i själakorets ägo i 24 år. (2) Svaranden Per Månsson sade sig ha återlöst marken för penningar, (3) Häradshövdingen hänsköt målet till nämnden. (4) Nämnden vittnade efter rannsakan att Per Månsson inte kunnat styrka att han återlöst jorden.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=