49 Hans ursprungliga godsinnehav låg i Lyhundra härad. Han flyttade det 1463 till Vaksala och Olands härader. I Ulleråkers härad ägde han ingenting förrän han 1492 bytte till sig Ulltuna i Bondkyrka socken. Däremot låg hustruns, Birgitta Karlsdotter tre gods i Ulleråkers härad. Lars Olsson begravdes i klosterkyrkan i Uppsala. Hans gravhäll flyttades sedermera till domkyrkan, där den ännu återfinns. Nästa häradshövding, Peder Larsson (Årbyätten, ulvstand) dyker upp som häradshövding först i ett dombrev från 1511,^’ inte mindre än 26 år efter det företrädaren Lars Olsson sista gången förekommit som häradshövding. Lars Olsson är emellertid i livet 1502 och Peder Larsson omnämns första gången 1508, varför det åldersmässigt inte behöver finnas något hinder för att de följt efter varandra. Men Lars Olsson uppges, som tidigare nämnts, vara borta från ämbetet redan 1490 och så tidigt kan knappast Peder Larsson ha tillträtt. Detta tyder på att det kan ha funnits en okänd häradshövding mellan dessa två. Peder Larsson var 1532—34 häradshövding även i Vaksala härad och 1539—42 i Rasbo härad.Vaksala härad var under de efterföljande häradshövdingarna sammanslaget med Ulleråkers härad och detta kan ha ägt rum redan under Peder Larssons tid.^'’ 1 Vaksala härad omnämns 1493 somhäradshövding Magnus Ivarsson (liljeörn?) men därefter är det blankt fram till 1532.'’^ I rusttjänstlängder och vapensyner återfinns Peder Larsson 1526, 1529, 1535 och 1537. Han deltog i riksdagar och möten med adeln 1527, 1529 och 1531. Han var uppbördsman för gärd 1526.^^ Han utnyttjades av kungen i andra rättssammanhang än somhäradshövding. Sålunda var han 1527 ledamot av rätten vid rättegången mot Peder Jakobsson Sunnanväder, en gång Sten Stures d y kansler. Vid riksdagen i Strängnäs 1529 satt han i en domstol somdömde över Västgötaupproret. 1530 var han ledamot av kungens nämnd i Uppsala rådstuga. Aret därpå, 1531, var han kungens fullmäktige vid uppbörd av klockskatt i Uppsala stift. År 1525 fick han i förläningsbrev rätt till kungens sakören från sina landbor var helst de var. Andra bevis på att han stod väl till hos kungen är en inbjudan 1536 till Gustav Vasas bröllop i Uppsala med Margareta Leijonhuvud och hans deltagande i begravningen 1544 av den späde prins Karl i Linköping, då han var en av 12 vaxljusbärare ”före liket Men han fick också förmaningar från kungen, som 1527 förebrådde honom för hans försvar av en av sina landbor, ’en mandråpare måste ställas till svars inför rätten’. 1533 fick han från kungen veta att han skall låta sina landbor göra gärd somandra och också låta demutge andra tungor. Han tillrättavisades 1548 för att han orätt uppburit häradshövdingeräntan i Vaksala härad, som rätteligen tillkom Nils Birgersson."’'^ Peder Larsson hade sina rötter i Rasbo härad dit han 1539 återvände som häradshövding. Hans goda relationer till kungen kan ha skaffat honom detta förordnande. Hans utnämning i Ulleråkers härad måste ha ägt rumsenast 1511, 4
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=