34 Lagen angav de brott som skulle avgöras med häradsnämnd (Ti 37:1), nämligen alla edsöresbrott och högmålsbrott, som går på livet eller på både liv och gods, alla mord och dulgadråpsböter (dråp med oupptäckt gärningsman där häradet svarade för böterna), alla rån, vare sig de är större eller mindre, alla dombrott, både mot lagmannens och häradshövdingens dom, utomde som låg under kungens nämnd. I de särskilda balkarna angavs närmare de olika brot9 ten. Häradsnämnd avsedd för högre instans - kungens nämnder - utses av häradshövdingen och han ingår själv i denna nämnd (Ti 30). Vidare skall häradshövding, då någon tagits till fånga för dråp, för målsägaren utse tolv män från häradet, som båda parter är nöjda med (D I 19). I fråga om ett visst slags rån talas om ’häradsnämnd som de båda gilla’ (E 44:1).I övrigt talar MEL endast om häradsnämnd utan att ange hur den utses. Beträffande syn gäller att häradshövding utser synenämnd, sombåda parterna skall vara överens om (B 7:3, 26:1). 1 Högmålsbalken talas om att tolv man rannsakar och utletar sanningen (H 10, 12). 1 en flock i dråpamålsbalken, somhandlar omdråpare somskall dömas av kungen, stadgas att ’häradshövdingen och häradsnämnden skola noggrannt undersöka’ (D 1 12). Häradsnämnd skall fria eller fälla (Tj 4, 6). För fastighetstransaktioner fanns särskilda regler. Den som vill avhända sig jord genom köp eller byte skall göra detta på tinget i närvaro av tolv bofasta män som vittnen - fastarna. Häradshövdingen för ordet och det är fastslaget vad han skall säga (J 12). Häradshövdingen skall vidare utfärda brev — fastebrev - som bestyrker lagligheten (J 20). Fastebrev liksomi förekommande fall dombrev skulle skrivas på svenska (J 23). Föreskriften om fastebrev var en nyhet i MEL.'= 2.3 Laghandskrifter Handskrifter av landskapslagarna finns bevarade från slutet av 1200-talet och början av 1300-talet.' När landslagen kom till på 1350-talet var handskrifter alltså en etablerad form, som togs i anspråk för att föra ut den nya lagen. Det finns bevarade ett mycket stort antal handskrifter av såväl MEL som KrL. En del av dessa handskrifter är bundna i praktfulla band, vackert präntade och försedda med illustrationer. I de flesta laghandskrifter finns införda tillägg och anteckningar av många olika slag, gjorda efterhand. Där har införts edsformulär och stadgor, anteckningar omskillnader mellan landslag och stadslag eller mellan lagens båda editioner, domarregler, skatteregler och gårdsrätter samt kalendarier och genealogiska notiser. För en del av laghandskrifterna är de ursprungliga ägarna och deras efterföljare kända, för andra kan man sluta sig till vilka de kan ha varit, men för många, kanske de flesta är de helt okända. Av de kända är flertalet stormän, riksråd och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=