33 till ett särskilt häradsting. På detta utser häradsmenigheten tolv män, vilka tillsammans med lagmannen uppställer tre män på förslag till häradshövding. Bland dessa utser sedan kungen en, ’den som han vill och som han vet är fallen därtill’. F-ör att kunna föreslås måste vederbörande bo inom häradet. (Ti 2) Det stadgades i MEL vidare att ingen må inneha mer än ett häradshövdingedöme. (Ti 4) Ting hålls på bestämda tingstider och på en bestämd tingsplats. MEL föreskrev ett ting i veckan under tingsterminerna, vilka var tre (Ti 7): Vinterting från tjugonde )ul (13/1) till nioveckors fastan (beroende på påsken 18/1—21/2), Sornmarting från Botulfsmässan (17/6) till Sankt Olofs dag (29/7) samt Höstting från Mikaelsmässan (29/9) till advent (25/11-2/12). Dessa tingstermmer var kortare än de som gällt under landskapslagarnas tid, särskilt vintertingstermmen. Landskapslagarna angav inte som MEL tingsterminer utan i stället fridstider, då ting inte fick hållas: Vårfrid, skördefrid och julfrid. I KrL ändrades tiden för sommartinget till att räcka från Valborgsmäss (1/5) till Midsommardagen (24/6). Tingsterminerna gav utrymme för maximalt 15—21 ting årligen. Fdäradshövdingen kungör annan tingsdag om den ordinarie infaller på en helgdag eller fastedag och kallar med budkavle till extra ting på kungens uppdrag eller om svårare brott begåtts i bygden (Ti 27). Den sista bestämmelsen saknas i KrL. Däremot fanns i andra balkar i KrL än tingmålabalken föreskritter om att ting vid vissa svårare brott skulle sammankallas med budkavle. Varje härad skall ha en rätt tingsplats (Ti 7). Häradshövdingen åligger att hålla ting (Ti 7). Denna bestämmelse innebar att det var han som ledde tinget. I lagen hade han också tilldelats en exekutiv uppgift, nämligen att förordna om uttagmg av böter hemma hos dömda (Ti 11). Rättegångsordningen hade klara former. Mål avgörs genom vittnen, genom ed, med eller utan edgärdsmän, eller genomnämnd. Häradshövdingen fastställer genom dom vilken ordning som skall tillämpas (Ti 10 och 16). Med dom menades med dåtida språkbruk att uttala vad som var lag i målet. Genomdomen avgöres hur många edgärdsmän som skall avlägga ed och vad de skall beediga.^ 1 Krl. hade uttrycket ’efter domar’ bytts ut mot ’på tinget inför rätten’ (KrL Ti 5). Vid vittnesmål talade KrL omatt vittnena skall vittna inför häradshövdingen (KrL Ti 22). Antalet edgärdsmän vid olika brott föreskrevs i lagen. Enligt MEL förestavar målsäganden eller tre i häradet boende män (bofasta män), närvarande på tinget eden (Ti 14). I Krl. infördes att häradshövdingen eller domaren förestavar eden (KrL Ti 22). Med domaren kan här ha avsetts antingen häradshövdingens ersättare eller främste nämndemannen. 3
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=