26 sparsamt. Traditioner har gett vissa bidrag men det framhålls att dess resultat måste användas med stor försiktighet och endast i kombination med andra källor. Tingstider har undersökts av Sigfrid Sjöberg 1969 utgående från diplommaterial från 1300- och 1400-tal och början av 1500-talet samt från domböcker för senare delen av 1500-talet. Verksamheten vid häradstingen har behandlats i inledningar till utgivna domböcker, bl a i Nils Edlings utgåvor av Uppländska domböcker. Bidrag till forskningen kring häradsrätterna finner man även bland skrifter rörande enskilda domsagor. Många sådana utgavs omkring 1970 med hjälp av medel från tingshusbyggnadsfonderna, somdå avvecklades. Ifråga ommedeltida förhållanden är dock tillskottet begränsat eftersom man som regel byggde på befintlig litteratur." En äldre lokal häradsbeskrivning är Leonard Rääfs skildring 1861 av Ydre härad. En annan är Gustaf Bergs behandling 1893 av småländska förhållanden under Gustav Vasas tid.' Den redovisade forskningens omfattning och resultat kan summeras sålunda. Någon samlad framställning för häradshövdingeämbetet under senmedeltid och Gustav Vasas tid finns inte. Det är väsentligen delresultat som redovisats och det är ibland osäkert på vilket underlag dessa är uppbyggda. Den allmänna uppfattningen idag om häradshövdingarna härstammar väsentligen från Styffe och Almquist. De har visat att det fanns skillnader mellan lagen och dess tillämpning, framförallt då det gällde häradshövdingeutnämningarna. Styffe menade att detta tog sin början redan vid slutet av 1300-talet, Almquist att det var vid 1500-talets början, somdet genomSvante Nilsson blev allmänt att häradets rätt att nominera förbigicks och att ämbetet utnyttjades som avlöning eller förläning. Häradshövdingar skötte i allt mindre utsträckning själva sina ämbeten och mot slutet av 1500-talet utvecklades ett system med vikarier, lagläsare, som innebar att en vikarie svarade för flera domsagor. Som framgått har nämnden intresserat många forskare. En sammanställning av deras rön leder till en hypotetisk utvecklingslinje. Nämnden var från början utsedd av parterna i varje enskilt mål, den kom senare att tillsättas för ett helt ting samt blev slutligen frampå 1500-talet utsedd för ett år i taget. Tillkomsten av lagläsare, som vikarierade för häradshövdingarna utan att ha deras auktoritet, hade till följd att nämndens betydelse ökade och att den med tiden fick en dömande funktion. Verksamheten vid tingen har endast diskuterats i anslutning till tryckta utgåvor av domböcker och resultaten gäller därför endast mitten av 1500-talet. Domboksmaterialet har överhuvudtaget inte gjorts till föremål för någon systematisk bearbetning. Häradshövdingarnas samhällsställning och deras ekonomiska utbyte har endast behandlats marginellt i samband med annan forskning. De fullständigaste undersökningarna gäller tingsplatser och tingstider.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=