25 Gustav Vasas tid. 1 två uppsatser i Svensk Juristtidning 1945 behandlade han ”Landslagens stadganden om val av häradshövding” och ”Häradsdomaren”. Samma år gav han ut en inventering av ”Häradshövdingeprotokollen före 1614”. 1954-55 komså ”Lagsagor och domsagor i Sverige. Med särskild hänsyn till den judiciella indelningen”, en handbok som är betydelsefull för denna undersökning. Det är en katalog över lagsagor och härader samt lagmän och häradshövdingar från äldsta tider fram till nutid, byggd på en omfattande primärforskning. Östra rikshalvan, Finland före 1809, är dock inte medtagen. Almquist säger i förordet att ”Undersökningen är ett första försök att ur historisk synvinkel utreda omfattningen av rikets lagsagor och domsagor samt att i samband därmed något belvsa den judiciella förvaltningen inom dessa områden. Det är närmast fråga om lagmans och häradshövdingeämbetena som sådana. . . . Föreliggande arbete är avsett att vara ett uppslagsverk sombör innehålla alla viktiga data rörande lagsago- och domsagoutvecklingen i vårt land, men som å andra sidan fullt medvetet bl a av utrymmesskäl givits formén av allenast en stomme på vilken den lokalhistoriska forskningen kan bygga vidare”.' Något senare än Almquist var en annan rättshistoriker Gerhard Hafström, med ”De svenska rättskällornas historia” (1973) och flera artiklar i ”Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid” (1956—78). Från mitten av 1900-talet finns också ett antal undersökningar som berör delproblem. Det gäller bl a nämnden, där tre finländska forskare lämnat bidrag. Kaarlo Ignatius behandlade 1934 i en uppsats i Minnesskrift ägnad 1734 års lag ”Häradsnämndens utveckling från Christoffers landslag till 1734 års lags tillkomst enligt finska domböcker”. Ignatius stödde sig på finska domböcker från 1400-talets mitt och senare. Vid några tillfällen åberopade han Westman. Johan Sandelins avhandling 1936 ”Bidrag till kännedom om häradsrättsnämnden. Enlig gällande lag i Sverige och Finland” var inriktad på senare tid och nuläget men hade ett kapitel med översikt över nämndens uppkomst och utveckling i Sverige och Finland under medeltiden och början av nya tiden. Beträffande denna period hade Sandelin mte bedrivit någon egen forskning utan hänvisade till litteratur, bl a de här tidigare nämnda. Rättshistorikern Ragnar Hemmer redovisade 1962 en undersökning om ”Tingsnämndens permanens enligt medeltida domspraxis i Finland”, där han med permanens menade att nämnden inte tillsattes för varje mål utan för ett helt ting. Hans doktorsavhandling 1928 hade titeln ”Studier rörande straffutmätning i medeltida svensk rätt”. Häradstingens yttre ram har tagits upp i olika studier. Det finns ett tämligen stort antal lokala undersökningar rörande medeltida titigsplatser. Det källmaterial dessa undersökningar byggt på är i törsta hand rättsurkunder. Dessa kompletteras med ortsnamnsundersökmngar. Arkeologiskt material förekommer
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=