24 1.3 Forskningsläget Den tidigare forskningen inomämnesområdet är på olika sätt av betydelse för undersökningens inriktning. Dess resultat är en given utgångspunkt och den ger uppfattningar om källmaterialets möjligheter. Fk^rskningsläget visar begränsningen av vad som hittills gjorts i fråga om bearbetning av problemoch material. Här skall närmast ges en översikt över vad som förevarit. En mera detaljerad redovisning av relevanta forskningsresultat kommer att presenteras i samband med analyser inom olika sakområden. Det intresse för det förflutna som 1666 tog sig uttryck i inrättandet av Antikvitetsakademien komJohan Peringskiöld (1654-1720) att börja samla uppgifter om lagmän och häradshövdingar. Hans anteckningar, som väl kan betecknas som en tidig forskning, finns bevarade i samlingen Genealogica 71 vid Riksarkivet. Den egentliga forskningen kan sägas ha inletts vid mitten av 1800-talet med Schlyters stora verk ”Samling av Sveriges Gamla Lagar” i 13 band, där Magnus Erikssons landslag utkom 1862 som band 10 och Kristoffers landslag 1869 som band 12. Samtida med Schlyter men yngre till åren var Garl Gustaf Styffe, Johan Kreiiger och Harald Hjärne. Styffe utgav 1859-84 ”Bidrag till Skandinaviens historia under unionstiden” i 5 band, en dokumentsamling spännande över tiden från 1397 till 1520. Varje band börjar med en ”Inledning” eller ”Översikt” till bandets tidsskede. I dessa behandlas också ”lagskipningen”. Styffe styrkte sin framställning genom hänvisningar till i verket intagna dokument. Kreiiger behandlade i uppsatser i Tidskrift för Förvaltning och Lagskipning (Naumans tidskrift) ”Den fordna svenska nämnden” (1858), ”Lagläsare och underlagmän”(1874) och ”Den svenska kriminalprocessens utveckling från mediet av femtonde till slutet av sjuttonde århundradet” (1884). Han hänvisade till Styffe samt i begränsad omfattning till exempel från tryckta urkundssamlingar, någon gång också till otryckt material. Hjärne lade 1872 fram sin doktorsavhandling ”Omden fornsvenska nämnden enligt Götalagarna”. Det skulle dröja in på 1900-talet innan det medeltida rättsväsendet togs upp på nytt genom Karl Gustaf Westmans avhandling 1912 ”Den svenska nämnden. Dess uppkomst och utveckling”. Westmans verk var första delen i en avsedd större undersökning. Tyvärr fullföl)de Westman aldrig sin undersökning, som därigenom kom att stanna vid landskapslagarnas tid. I en senare uppsats 1927 behandlade Westman ”Häradsnämnd och häradsrätt under 1600-talet och början av 1700-talet”, varvid han inledningsvis tog upp nämndens omvandling fram till 1600-talet. Efter detta korta mellanspel dröjde det ytterligare nästan ett halvt sekel innan ett nytt steg togs. Det var Jan Eric Almquist, somi en omfattande rättshistorisk produktion tog upp även det lokala rättsväsendet under senmedeltiden och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=