248 21. LÖSKEKARL ARBETAR AV BÖTER Ej bofast man tilltalas där brottet begåtts och har där rätt att värja sig. Har han inte inställt sig senast på fjärde tinget fälls han. Ombrottet gäller annat än dråp, sår eller rån och han inte har medel att betala böterna skall han arbeta hos bonden ett år för varje mark i böter och sedan hos kungen. För häradets bötesandel slipper han arbeta. 1. Avviker han under tiden bötar han tre mark vid varje tillfälle och skall vara kvar ytterligare ett år hos bonden. 2. Bonde äger efterspana och ta tillbaka den förlupne och är saklös om denne därvid skadas såvida det ej gäller dråp. Det gälldas med tjugo marks bot som delas i tre lotter. Om inte bonden vill infånga honom kan länsmannen ta honom för tjänst hos kungen. =KrL 26 med följande ändringar och tillägg: Taxan ett år för varje mark sänkt till ett år för varje tre mark. Förlupen får inte tas tillbaka så att kyrkans eller klostrens helgd skadas Till bestämmelsen om tjugo marks bot för dråp av förlupen har fogats: ”och han tage halv kyrkobot”. Tillägg: 3. Samma gäller legofolk om de ger sig av innan deras legotid är ute. 22. UTTAGNINGAV BÖTER HOS BOFAST MAN Ombofast man bryter lag är han saklös omhan gör rätt för sig mot målsäganden. Gör han inte det skall han bindas vid brottet och lagsökas hos häradshövdingen varefter böter tas ut och fördelas. Skulle domen ogiltigförklaras skall var och en återställa sin del och käranden får inte åtalas för rån. KrL 31 innehåller sista meningen om återställande vid ogiltigförklarad dom. I övrigt har flocken utgått. KrL 32, helt ny flock: BÖTER UTTAS I STOCKHOLMS MYNT Alla böter och dombrott skall utmätas och bötas i ett och samma mynt, nämligen Stockholms mynt med dess värde, efter marktal och öretal. Vid dödsstraff, vare sig för rån eller tjuvnad, får den skyldige ej avlivas utan att hans brott omräknats i böter efter samma mynt eller dess värde [”wtan bruth hans reknas epter samma mynt eller thess wa^rdh”]. Efter detta skall också eder avläggas om gäld, och annat sådant, som är borgat eller lånat, såsom förut är sagt. 23. FÖR MYCKET UTMÄTT HOS BONDE Omen dömd bonde hävdar att alltför mycket blivit utsökt hos honomskall utmätningsmännen med ed styrka att så ej är fallet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=