230 stort ombyte omkring 1548 och Hållnäs omkring 1551. Båda dessa domkretsar tycks ha bytt halva antalet nämndemän samtidigt vid dessa tillfällen. Häradsundersökningarnas material tillsammans med det frän Länghundra härad och Orbyhus län ger följande bild. Det har funnits en grupp av förtroendemän, som varit verksam vid tingen under en läng följd av är och där burit upp nämnderna. Nämnderna har vid behov kompletterats med andra, som syns endast vid enstaka tillfällen. Det är troligt att det fungerat ungefär pä samma sätt oavsett om nämnden varit utsedd för ett helt är eller tillsatts för varje ting. När männen ur den angivna kretsen kommit till tinget, vilket kan förmodas ha varit ganska regelbundet, är det de som i första hand utsetts att ingå i nämnden. Småningom har det kommit att uppfattas som ett permanent uppdrag och ganska omärkligt kan man ha fått ständiga nämnder. Som tidigare framhållits i samband med tingstiderna har institutionaliseringen av årsvis utsedda nämnder knappast varit möjlig innan man övergav veckovisa ting. Den i Länghundra härad iakttagna frånvaron för ordinarie nämndemän kan vara en effekt av att man fortsatt i en tradition sominnebar att kärntruppen visserligen ofta kom till tinget men också uteblev när göromäl pä gärden eller annat sä krävde. Omdetta resonemang är riktigt, kan man säga att nämndemannaförhällandena under hela undersökningsperiodens tvä sekel varit stabila. Det har funnits en kärntrupp av nämndemän som bör ha haft stort anseende, vars ord bör ha vägt tungt vid tingen. En svag häradshövding kan ha haft vissa svårigheter att tas med den. När nämndens inflytande vid tingen ökar, beror det mindre pä nämndemännen än att häradshövdingarna blivit svagare. 11.5 Häradshövding och nämnd Nämndens plats i rättsproceduren i Magnus Erikssons Landslag var ett arv frän landskapslagarna. Rättegång kunde avgöras genomvittnen, genomed, med eller utan edsgärdsmän, eller genom nämnd. Häradshövdingen hade genom att uttala vad lagen stadgade att fastställa vilken ordning som skulle tillämpas (Ti 10 och 16). Det är oklart hur häradsnämnd utsågs. Häradsnämnd avsedd för högre instans - kungens nämnder - utsågs av häradshövdingen och han ingick själv i denna nämnd (Ti 30). I övrigt talas i landslagen endast om häradsnämnd utan att det anges hur denna utsågs. För ett fall utsädes dock att häradshövding skulle utse nämnd. Det gällde när någon tagits till fånga för dräp. Häradshövdingen hade dä att för mälsägaren utse tolv män frän häradet (D I 19). Här stadgades också att båda parterna skulle vara ätnöjda med de tolv. Ifråga omett visst slags rån talades om ’häradsnämnd som de båda gilla’ (E 44:1). I de flesta diplom där nämnd omnämns konstateras endast att nämnd ’nämndes’ eller att ’dessa 12 sutto i nämnden’. Det troliga är att nämnden fast-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=