19 UNG Lansinru'- havaro Riksaristokrati Biskop Latjman Tjansteman Tj änsteman Foqdo 1 10 Lc<iohjon Regio~ nala f raisesläkter Sätesq Husmän Häradsfrälse Torparc Bon em en iqhet Laamans Härads Förkortningar: Socken kyrkor Sk Skattehemman Kr Krono " Ky Kyrko ” Fr Frälse " t inq t inq Figur 2. Schematisk mttdell över senmedeltida härad. Det fanns ingen klar uppdelning i under- och överrätter. Man kunde vädja till högre rätt men mål kunde också tas upp direkt vid de högre instanserna. Den samhällsnivå denna studie gäller är häradet. Detta kan schematiskt beskrivas med användning av en modell. Häradernas storlek och struktur kunde vara mycket olika. Dess bärande element utgjordes av bönder som satt på hemman av olika slag. Modellhäradet i figur 2 representerar inte något statistiskt medeltal utan är fritt konstruerat utgående från vanligt förekommande häradsstorlekar och med den för riket som helhet vid slutet av medeltiden rådande hemmansstrukturen. Det har 500 hemman, av vilka 250 är skatte-, 30 krono-, 110 kyrko- och 110 frälsehemman. 10 frälsemän sitter på lika många sätesgårdar, häradsfrälset. De innehar därutöver en del av frälsehemmanen i häradet. Andra frälsehemman ägs av frälsemän i grannhäraderna, regionala frälsesläkter. Många frälsehemman ägs slutligen av riksaristokratin, ofta bosatt utanför såväl häradet som regionen. Man kan tala omfrälse på tre nivåer: Riks- eller rådsaristokratin på riksplanet, regionala frälsesläkter och häradsfrälset. Gränserna mellan nivåerna var diffusa liksom gränsen mellan häradsfrälse och bönder. Uppdelningen kan dock vara ett medel att vid analys reda ut begreppen. De kyrkliga hemmanens ägare var biskopsbord, domkyrkor och stiftelser vid dessa samt kloster, hospital och helgeandshus, ibland också sockenkyrkor.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=