223 nämndemän och fastar är identiska eller nästan helt identiska. Det är fallet 1418 från Virmo i Finland, 1435 i Valkebo härad i Östergötland, 1440 i Oppunda härad i Södermanland (11 manland.' Vid ett flertal tillfällen sägs direkt i fastebreven att de som satt i nämnden också var fastar. Det förekommer 1390 i Tuhundra härad i Västmanland, 1405 i Västbo härad i Småland, 1413 i Åkerbo härad i Östergötland, 1459 i Ulleråker, 1484 och 1519 i Aska, 1472 i Närdinghundra härad i Uppland, 1491 i Kinda härad i Västergötland, 1492 i Sunnerbo, 1512 i Bråbo härad i Östergötland och 1518 i Medelpad. Uppfattningen att nämndemännen kom att fungera som fastar har tidigare framförts av Å.Holmbäck, J.E.Almquist och G.Hafström.^ Det finns alltså anledning att vid den fortsatta analysen hypotetiskt betrakta nämndemän och fastar som identiska vad gäller individerna. gemensamma) och 1466 i Selebo härad i Söder- namn Social och geografisk spridning Förtroendemännen komväsentligen från bönderna somju antalsmässigt dominerade häradsmenigheten. Men även frälsemän kan då och då noteras i materialet. De kan vara svåra att identifiera eftersom i listorna endast anges namn, ibland endast förnamn, och i bästa fall hemvist. Någon gång förekommer en titel som anger frälsetillhörighet. I andra fall kan sådan bestämmas genom att vederbörande påträffats i andra sammanhang. Påvisandet av frälsemän bland förtroendemännen är därför slumpartat. Man kan dock konstatera att de förekom sparsamt. I häradsundersökningarna redovisas från Österrekarne sju frälsemän utspridda över åren 1371-1479 och från Aska en frälseman från 1362. I Tuhundra härad i Västmanland var 1440 väpnaren Peter Jönsson bland nämndemännen.'^ Lagen föreskrev att nämndemän, fastar och synemän skulle vara bofasta inom häradet. Det är tydligt att dit också räknas landhor. Av de tre fullständiga häradsundersökningarna har framgått att så var fallet (Se tab 7, 8, 12, 13, 16 och 17). Förhållandena kan ytterligare belysas genom exempel från Långhundra härad och Örbyhus län (Tabell 30). Sannolikt har andelen landbor varit högre än vad som framgår av tabell 30 därför att det inte går att särskilja skattebönder och landbor bland dem som bott i byar med både skatte- och landbohemman. Men även om de varit fler förefaller de ha varit underrepresenterade. De fanns dock med vid 1500-talets mitt. De punktvisa exemplen i häradsundersökningarna tyder på att så varit fallet i vart fall sedan 1400-talets början. Lagen har inte gjort skillnad mellan frälsemän, självägande bönder och landbor. Alla tre kategorierna återfinns i materialet från tingen, även om de självägande böndernas dommans är påtaglig.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=