222 11.3 Fogdarna För städerna var det i Stadslagens Rådstugebalk 11:6 föreskrivet att stadsfogdens närvaro var nödvändig för att rådstuga skulle kunna hållas. Någon motsvarande bestämmelse fanns inte i Landslagen. I denna omnämns däremot länsmannen och dennes uppgifter hade efterhand övertagits av fogden. I Tingmålabalkens 3. flock, som handlar om tagande av mutor, nämns länsmannen efter häradshövdingen. I 21.flocken tilldelas länsman uppgift i samband med gripande av förlupen man och i 28. och 29. flockarna talas om länsmannens åklagaruppgift. Av häradsundersökningen för Ulleråkers härad har framgått att på 1550-talet kungens fogde regelmässigt var närvarande på tinget. I undersökningen av Aska härad framkomatt Sten Stures d y fogde på Ulvåsa spelat en roll vid häradstingen. Även av Långhundra härads domböcker och Örbyhus läns saköreslängder framgår att fogdarna varit närvarande.' Fogden var på tinget i egenskap av åklagare samt för att bevaka kungens eller i förekommande fall förläningstagarens saköresintressen. Fogden var säkert inte utan inflytande. När det i Långhundra härads dombok från 1557 26/7 står: ’Då tillsporde K M:ts fogde och jag menige man . . . ’, kan man undra om det kanske i själva verket var fogden som ledde tinget." Många gånger var också olika stormän närvarande och namnges i dombrevens och domböckernas ingresser. Även de var väl där för att bevaka intressen. I Östbo härad i Småland nämns i dombrev av den 31/10 1491 förläningsinnehavaren Arvid Trolle först i brevet före häradshövdingen.^ I brevet heter det därefter ’komföre oss och nämnden’ samt avslutningsvis ’dömdevi’. Orden oss och vi måste syfta på Arvid Trolle och häradshövdingen Håkan Bengtsson. Arvid Trolle var vid denna tid lagman i Östergötland men inte i Tiohärads lagsaga som det här var fråga om. Stormäns och fogdars närvaro har haft ett klart samband med häradstinget som politiskt forum. I några av häradsundersökningarna har getts exempel på sådan verksamhet. Häradshövdingarna har naturligtvis haft sin del även i denna sida av häradstingen men denna ligger utanför undersökningens ambitioner. 11.4 Häradernas förtroendemän Häradsmenighetens förtroendemän satt vid tinget i nämnder, tjänstgjorde som fastar och vidervarumän samt ingick i syner. Det finns skäl att antaga att det i huvudsak var samma män som omväxlande innehade dessa uppdrag. Nämndemän finns namngivna i de sparsamt förekommande dombreven samt från 1500-talets mitt i domböcker och saköreslängder. De flesta förtroendemännen finner man i fastebrevens listor över fastar. Vid några tillfällen finns det från ett och samma ting såväl dombrev som fastebrev, där listorna över
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=