221 Siende hd Vml (RAp) Hagunda hd Upl (RAp) Göstrings hd Ög (RAp) Bälinge hd Upl (RAp) Hanakind hd Ög(RAp) Brabo hd Ög (UUB, RAp) Bankekind hd Ög (VHAA, RAp) 1448 30/9,21/10 1458 10/10, 14/11 1461 3/1,11/1 1470, 9/5, 27/6 1474 5/5, 18/5 1494 2/5, 14/5 1511 20/6,26/6 De få beläggen för upprepade veckovisa ting gör att en allmän tillämpning av regeln kan ifrågasättas redan för 1400-talet. Systemet med fasta veckovisa ting hade fördelen att kallelse inte behövde utfärdas för varje ting. Alla visste ändå när det skulle hållas. Men det fanns också nackdelar. Det kan ha varit svårt att samla folk varje vecka till tinget, särskilt i härader med stora avstånd. Den bestämmelse i Kristoffers Landslag som anbefallde att ’för att ting skall kunna hållas skall till häradsting komma minst sex män från varje fjärding’ (Ti 6) visar ganska klart att så varit fallet. Vidare kanske det inte alltid funnits behov av att hålla ting varje vecka under tingsterminerna. Det har inte förelegat så många ärenden.Domböckerna från 1500-talets mitt ger exempel på ting med mycket få ärenden trots att man då endast höll ett ting per tingstermin. I KrL Ti 8 har meningen om veckovisa ting utgått, vilket knappast skett av en slump. Efterhand kan på sina håll ha uppstått en tendens att inte ta ut alla de ting lagen medgav. Denna tendens kan ha förstärkts i samband med att ersättare och kanske även häradshövdingar började svara för mer än ett häradshövdingedöme. Det kunde uppstå svårigheter om tingen hölls på samma veckodag i de olika häraderna. Så var fallet för den tidigare omnämndeJon Skrivare (kap 10), som 1542^6 svarade för bl a Simtuna och Lagunda härader i Uppland, vilka båda 1 det veckovisa systemet höll ting på torsdagar. Ett annat exempel är borgmästaren i Uppsala Staffan Henriksson, som 1530—33 svarade för Långhundra och Bälinge härader, båda med ting på onsdagar.' Men det är inte bara ledaren av tinget, häradshövdingen eller hans ersättare, som kan ha haft svårt att passa veckovisa ting på en bestämd veckodag. Det kan också 1 hög grad ha gällt kronans fogdar, vars närv’aro på tinget kommer att behandlas i nästa avsnitt. Det var inte ovanligt att fogdarna i sina fögderier hade flera härader, varför ting fixerade till en bestämd veckodag kunde orsaka svårigheter. Båda de studerade förändringarna visar att reformer inom rättsväsendet knappast genomfördes genom centrala påbud utan var en utdragen process över många år, där lagstiftningen snarast utgjorde en bekräftelse av ett redan etablerat tillstånd. Inom landslagens ram fanns visst utrymme för självständigt handlande av häradstingen i organisatoriska frågor.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=