218 men att man för vissa härader kan få fram serier som talar för att sådana förekommit. För den senare delen av 1500-talet visar domböckerna en helt ny ordning för tingen med i regel högst 3-4 ting årligen. Tiden för övergången, menar Sjöberg, kan inte fastställas med det material han använt.^ Det kan finnas anledning att här uppmärksamma detta problem, eftersomdenna övergång kan tänkas sammanfalla i tid med andra förändringar som här studeras. Den genom Kristoffers Landslag anbefallda flyttningen av sommartingsterminen har Sjöberg inte tagit upp särskilt utan anger endast att osäkerhet rått om tidpunkten för övergången. Rättegångsordningen har behandlats dels i Inledningar till utgivna domböcker bl a av N.Edling och M.Collmar, dels i J.E. Almquists undersökning av ”Domstolsorganisationen på landsbygden i Västergötland under konung Gustav I:s senare regeringstid” 1969. Eftersom domböcker endast finns bevarade från 1500-talets senare del, är det endast en liten del av den här aktuella undersökningsperioden som täcks. Översiktligt berörs detta område också i handböcker och kompendier utgivna av W.Sjögren 1912, I.Sjögren 1934 (9.uppl 1964), J.E.Almquist 1960 (Ny upplaga 1975) och G.Inger 1980. Under olika uppslagsord i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid har G.Hafström behandlat hithörande frågor. Nämnden är en del av rättegångsordningen som intresserat många forskare. Den tidiga forskningen var inriktad på tiden före landslagen och hade landskapslagarna som källmaterial. Dit hör C.J.Schlyters uppsats 1836 ”Anmärkningar angående det forna förhållandet mellan domare och nämnd”, J.Kreiigers uppsats 1858 ”Bidrag till upplysningen om den fordna svenska nämnden”, H.Hjärnes doktorsavhandling 1872 ”Omden fornsvenska nämnden enligt Götalagarna” samt slutligen K.G Westmans verk 1912 ”Den svenska nämnden. Dess uppkomst och utveckling”. Westmans arbete var första delen i en planerad större undersökning. Tyvärr fullföljde Westman aldrig detta och undersökningen kom därigenomatt stanna vid landskapslagarnas tid. I en senare uppsats 1927 behandlade Westman ”Häradsnämnd och häradsrätt under 1600-talet och början av 1700-talet”, där han inledningsvis tar upp nämndens förvandling fram till 1600-talet. Nämnden under den för denna undersökning aktuella tiden har tagits upp av två finländska forskare. K.Ignatius behandlade 1934 i en uppsats i Minnesskrift ägnad 1734 års lag ”Häradsnämndens utveckling från Christoffers landslag till 1734 års lags tillkomst enligt finska domböcker”. Ignatius stödde sig på finska domböcker från 1400-talets mitt och senare. Vid några tillfällen åberopade han Westman. Ignatius drog slutsatsen att det förhållandet att häradshövdingeämbetet i allt högre grad sköttes av vikarier (lagläsare) utan auktoritet medförde att nämnden fick allt större inflytande. Det dröjde dock in på 1600-talet innan
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=