10. Häradshövdingeräntan och andra förmåner Häradshövdingen uppbar för sin tjänst olika intäkter som kan sammanfattas under benämningen häradshövdingeräntan. Det var dels andel i utdömda sakören, dels avgifter för utfärdade fastebrev och dombrev, dels också någon form av avgift som uttogs från häradets innevånare.’ 10.1 Forskningsläget Som påpekats i Inledningen har forskningen endast i begränsad omfattning uppmärksammat häradshövdingeräntan. Styffe behandlade 1884 i femte delen av ”Bidrag till Skandinaviens historia” kort häradshövdingarnas inkomster och sade att häradshövdingarnas lön tycks icke ha varit betydlig och att därför ibland flera härader slagits samman. Han tilläde emellertid senare att eftersom högt uppsatta män behöll häradshövdingetjänsterna så länge de levde så måste ”därpå något vara att förtjäna”. Om häradshövdingens lön sade han att den i allmänhet utgick i pengar men att i verket intagna dokument visar att i Västergötland i början av 1500-talet förekom andra former, bland annat en häradsskäppa.' Folke Dovring har 1951 i ”De stående skatterna på jord 1400-1600” tagit upp fodringen i allmänhet men också häradshövdingefodringen, som han menade förekom i vissa distrikt och uppkommit ur en gästningsrätt för häradshövdingen.’ I ”Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid” redovisas i artiklarna ”Böter” och ”Embedsintxgter” häradshövdingarnas inkomster. Landslagen gav dem en tredjedel av häradets bötesandel och Kalmar recess fodring för två hästar. Kronans räkenskaper från 1500-talet visar att inkomsterna från häradshövdingehästarna, som då löstes med pengar, kunde uppgå till stora belopp.' Det somforskningen hittills tagit framär normer belysta med spridda exempel. Det som framförallt är önskvärt är en bredare belysning av utfallet, något som tyvärr endast är möjligt för 1500-talets mitt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=