200 termerna häradsdomare och domare är ganska sällsynta. Domare förekommer i materialet första gången 1411 i Uppland, häradsdomare 1414 i Södermanland.' I Svealand var den vanligaste benämningen häradsdomhavande medan det t ex 1 Östergötland mest förekom häradshövdingedomhavande. Den senare benämningen finner man i materialet några gånger i Södermanland på 1360-talet, varefter den är borta för att 1401 börja användas i Västmanland och 1406 i Östergötland.’ Häradsdomhavande förekommer i materialet första gången 1404 i Västmanland, 1409 i Södermanland och 1410 i Uppland.^ I en hel del fall kan man inte avgöra omdet är fråga om en ersättare, eftersom tingsförrättaren kallade sig häradshövding även i fall där det uppenbarligen är fråga om en ersättare. I andra fall saknas beteckningen helt. Termen underhäradshövding förekommer sparsamt i materialet liksom ”sittande i häradshövdings stad”. 9.2 Förordnande av ersättare Hur ersättarna förordnades är inte helt klart. Uttrycket i Magnus Erikssons Landslag ”den som han lämnat sin dom” tyder på att häradshövdingarna själva utsåg sin ersättare. Men Holmbäck-Wessén menar att det ovan citerade uttrycket ur Kristoffers Landslag, ”den som har hans dom” innebär att det inte var självklart att häradshövdingen kunde förordna sin ersättare.'' I materialet finns endast några få exempel på hur ersättare utsetts: Riddaren Magnus Gislesson, häradshövding i Gästrikland, underrättade 1370 innebyggarna att han till häradshövding hos dem i sitt ställe utsett Olof i Bro.’’ Lars i Lundby i Åkers härad hänvisade 1447 till ett brev med fullmakt för honom utfärdat av häradshövdingen i häradet Markvard Link och hans hustru Bengta [sic!] och uppläst på tinget.^ Uttrycken ”å häradshövdingens vägnar” eller ” å NN:s vägnar”, som förekommer i 2/3 av de fall där benämningar studerats, tyder ytterligare på att uppdraget getts av häradshövdingen. Det finns dock några få exempel på andra förfaranden. År 1439 förordnade rikshövitsmannen Karl Knutsson ersättare för häradshövdingen i Vedbo härad i Småland, Filip Bonde, i ett mål där denne själv var kärande.’ I ett fastebrev 1447 från Hölebo härad i Södermanland sade Peder i Åby att han förordnats av riddaren Staffan Ulfsson (Ulv), vilket styrktes med ett brev som lästes upp för tinget.'' Staffan Ulfsson var emellertid inte häradshövding i Hölebo utan i Västerrekarne. Häradshövding i Hölebo vid denna tid var Lars Skänngsson (hlja). Mö)hgen hade Staffan Ulfsson häradet i förläning. Trots de båda sista exemplen förefaller det troligast att häradshövdingen i regel själv utsåg sm ersättare.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=