RB 39

198 na användes i ökande utsträckning som förläningar och gavs åt lägre kronotjänstemän. Dessa, och ofta även deras ersättare, var i många fall inte från häradet. Häradstingen kom att i ökande utsträckning att ledas av folk utan lokal förankring. Vid dessa avsteg har häradsmenigheten knappast medverkat. Både allmogen och häradsfrälset har känt sig åsidosatta. Förändringarna under Sturarna och Gustav Vasa ledde framtill en förskjutning till centralmaktens fördel av den balans mellan centralmakt och lokalsamhälle som fanns i lagen vid tillsättning av häradshövdingar. Tillkomsten av det nya häradshövdingeämbetet innebar att de förväntningar, som kan ha funnits hos olika intressegrupper och som beskrivits i den i 8.1 redovisade modellen, i många avseenden infriades. Allmogen fick inflytande över tillsättningsförfarandet och fick i huvudsak de häradshövdingar den kan ha önskat sig. När omkr 1500 inflytandet över tillsättningarna minskar för att slutligen helt försvinna, ”kompenseras” den, som senare skall visas, genom ett ökat inflytande vid häradstingen för nämnden. Man kan säga att häradshövdingeämbetet utvecklades till enfrälsets privilegiumoch frälset som grupp protesterar när utlänningar och ofrälse kronotjänstemän ges häradshövdingeämbeten. Under Johan III:s tid kommer från frälset krav på att det skall fastslås att häradshövdingeämbetana är förbehållna frälset. Häradshövdingeämbetena var för dem särskilt viktiga. Det nya häradshövdingeämbetet stärkte på olika sätt centralmakten och därmed riksenheten. Så snart de olika landstingen tagit landslagen tycks det nva ämbetet snabbt ha genomförts och man fick ett enhetligt lokalt rättssystem med ett säkerställt inflytande för kungen (riksföreståndaren), demonstrerat genomavstegen vid tillsättningar. Några regionala differenser är inte märkbara på annat sätt än Västergötlands eftersläpning. Att Västergötland inomdetta område kommer in i riksenheten i samband med drottning Margaretas tillträde till makten är knappast en tillfällighet. Slutligen kan man säga att riksaristokratins intresse för häradshövdingeämbetet gav detta ökad tyngd samtidigt som det stärkte riksenheten.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=