192 hjälpares uppehälle och lön disponera en fogdegård som kunde kompletteras med förläningar. Bland förläningarna kunde ingå häradshövdingetjänster, inte så sållan i annat hårad än där fogden var stationerad. Det hör till bilden att fogdarna ofta flyttades.'^ Under Gustav Vasa är tendensen att mer än varannan häradshövdinget)änst tillsattes mot lagens regler och att två femtedelar innehades av fogdar mfl (tabell 24). Han förefaller ha vägletts av samma motiv som Sturarna. Förvaltningsapparaten utökades ytterligare. Indragningarna från kyrkan medförde ännu flera förvaltningsobjekt. Man finner under denna tid fogdar för en mängd olika uppgifter: slottsfogdar, häradsfogdar, gårdsfogdar, fiskefogdar, fogdar över biskopslandbor, klosterlandbor och prebendelandbor, fogdar över arvoch egethemman samt fogdar på avelsgårdar. Förläningskaraktären blev efterhand allt tydligare. Redan 1518 hade Sten Sture d y vid utnämningen av Bengt Gylta till häradshövding i Kinds härad använt uttrycket ’unnar och förlänar’.'^ Då Erik Stake utnämndes till häradshövding på Dal 1522 använde Gustav Vasa, då riksföreståndare, uttrycket ’insätter och tillskickar’ att vara häradshövding.' I förteckning över förläningar året därpå finns fyra häradshövdingeutnämnmgar.'" I formulär från 1526 rörande häradshövdingebrev används uttrycket: ’för troskap och välvillig tjänst . . . unnas och förlänas’.'"^ Senare kallas dessa brev för Förläningsbrev på häradsratten Ett annat bevis på att kungen betraktade häradshövdingetjänsterna som förläningar är att han för dem krävde rusttjänst liksom för alla andra förläningar. När han 1537 infordrade underlag för rusttjänst i form av uppgift om räntor, skulle även häradshövdingeräntan tas upp.’' Av rusttjänstlängderna framgår att de som inte hade någon annan förläning än en häradsrätt var skyldiga att rusta.^^ Forssell anför ett tiotal exempel från åren 1525—58 på att häradsrätter förekommer som förläningar.^^ I häradshövdingeförordnanden förekom att uttrycket ’på behaglig tid’ användes, vilket innebar att det kunde vara tidsbegränsat. Förslag från häradet med tre i valet finns det inga exempel på från Gustav Vasas tid. Däremot kan man se att kungen fick förslag från ståthållare och fogdar. Till ståthållaren i Västergötland skrev kungen 1540, att han godtog ståthållarens förslag till häradshövdingar i härader som blivit lediga.’^ Till fogden på Salberget i Västmanland skrev kungen 1543 att han, sedan den tidigare häradshövdingen avlägsnats på grund av brottslighet, var tillfreds med att fogden till häradshövding utsåg en av de två fogden föreslagit, ’vilken synes dig vara bäst fallen och likast vara’.’^ I andra fall har kungen vakantsatt häradshövdingetjänsten, dragit in häradshövdingeräntan till kronan och låtit fogden utse och avlöna en ersättare. 1543 förklarade kungen i brev till fogden i Hovs län i Östergötland att eftersom häradshövdingarna i Vifolka och Lysings härader sällan kom tillstädes:’^
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=