191 Lars Birgersson (Siöblad), Jönåkers hd Sdm, sven hos Sten Sture d ä, fogde på Nyköpings slott 1494.^ Peder Jonsson Knagh, Åkerbo hd Vml 1493-96, sven hos Sten Sture d ä 1475, fogde Åkerbo hd, Vrml och Dal 1483—97, frälse 1483.^ Peder Månsson (Stierna) d ä. Västra hd Sm 1492—1518, Svante Nilssons och fogde Eksjö gård 1503/ Erik Michelsson (björnlår), Årlinghundra hd Upl 1499, Sten Sture d ä medhjälpare (frände)/ Olof Joensson (Gyllenhorn), Åsunda hd Upl 1508, fogde Västerås slott 1505-10/ Bengt Larsson (björnlår). Långhundra hd 1509 och Närdinghundra hd Upl 1512-17, fogde på Örebro slott 1503, på Stockholms slott 1516, avrättad 1517.'° Johan Jönsson (Gladöätten), Svartlösa hd Sdm 1507—14, rådman Stockholm 1483, Svante Nilssons förtrogne, fogde Dalarna 1495—1508, Stockholms slott 1503—09, riksråd 1509—17." Germund Svensson, Tveta hd Sm 1515, borgmästareJönköping 1510—26, fogde Rumlaborg 1520-talet. Vad är det somunder Sturetiden sätter igång den utveckling somunder Gustav Vasas tid skulle öka så markant? En orsak kan vara Sturarnas sätt att i inrikespolitiken vädja till det lägre frälset och bondemenigheten. De strävade dessutom efter att skaffa sig ökande kontroll över förvaltningen. Bådadera krävde pålitliga medhjälpare ute i landet. För detta behövdes medel för belöningar. De bedrev en politisk agitation och vände sig under resor i landet på marknader och ting till allmogen. Under mellantiderna verkade deras förtrogna, mestadels fogdar men också häradshövdingar. Genom brev höll de riksföreståndarna orienterade om vad som hände och om stämningarna i bygderna.'^ Erik Kuse i Österrekarne härad, först Svante Nilssons och sedan Sten Sture d y:s man, var en sådan medhjälpare, vilket framgår av brev för vilka tidigare redogjorts i undersökningen av Österrekarne härad. Det låg nära tillhands för riksföreståndarna att, om någon lämplig man inte föreslogs av häradet, vid utnämning av häradshövding sätta in en av sina tromän, som kanske stod i tur att belönas. Denne har inte alltid själv kunnat sköta tjänsten, men då så har erfordrats har han i kraft av sitt ämbete kunnat uppträda på tinget och verka för riksföreståndarens sak. Under Sturarna skedde en utökning av de län som stod till riksföreståndarnas direkta förfogande, rikets fatabur. Slottslänen minskade i antal och fristående häradsfögderier blev vanligare.Kronans direkta förvaltning utökades och för detta erfordrades allt fler fogdar.'"* Häradsfogden fick för sin och sina medsven
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=