181 bära att häradsintressena fått stå tillbaka för ett aristokratiskt eller kungligt intresse; någon motsättning behöver inte ha förelegat. Den översiktliga inventeringen visade en nästan konstant frekvens av avsteg ända från början och framtill 1500, då en markant ökning inträffar. Dessa resultat gör att det finns anledning att specialundersöka 1300-talets senare hälft och framförallt Magnus Erikssons och Albrekts tid, för att komma åt varför man genast lagen var antagen började göra avsteg. Det är också nödvändigt att göra tiden fr o m omkring 1500, Sturarnas och Gustav Vasas tid, till föremål för en specialundersökning. 8.6 Magnus Erikssons och Albrekts tid Inventeringen visade en tendens till avsteg från utnämningsreglerna redan under landslagens första årtionden. Åren 1350—1400 förekomatt omkringen femtedel av häradshövdingarna hade sina sätesgårdar utanför häradet och nästan lika många hade tilldelats mer än ett häradshövdingedöme. Häradsundersökningarna bestyrkte att avsteg förekom under denna tid. Innan denna epok närmare undersöks skall förhållandena före Magnus Erikssons landslag något behandlas eftersom det kan vara troligt att det kan finnas kvardröjande effekter från landskapslagarnas tid. Landskapslagarna Enligt landskapslagarna fanns häradshövdingar i Götalands härader under det att Svealands hundaren hade två domare. Tillsättningsförfarandet i Götaland är inte känt, men det är troligt att häradshövdingarna utsågs genom något slags val.' Upplands-, Västmanlands och Södermannalagarna hade nästan identiska regler för val av domare. Upplandslagens Tingmålabalk inleds med: ’Nu skall domare tagas. Då skall länsman kalla och tolv man nämnas av hundaret. De tolv äga nämna två man till domare. Kungen sätter dem dom i händerna. Domarna skola infinna sig på tinget varje tingsdag’.' I Svealandskapen sköttes en del av det somsenare komatt åvila häradshövdingen av kungens länsman (fogdens föregångare), t ex sammankallande av ting. I Götaland tycks häradshövdingen ha haft ledande uppgifter även utanför rättsväsendet.’ Samhället och speciellt häradet kan under 1300-talets första hälft inte ha varit mycket annorlunda än det härad som åskådliggjordes i inledningens modell. Men tillsättningen av häradshövdingar eller deras motsvarigheter var något annorlunda. I Svealand hade lagmannen ingen del i hundarets val och därigenom saknades en av de kanaler som senare stod rådsaristokratin till buds. Kungen hade ge-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=