8. Tillsättning av häradshövdingar Analysen av tillsättningsförfarandet genomförs så, att efter redogörelse för forskningsläget den tidigare introducerade häradsmodellen utnyttjas för att klarlägga aktörernas intressen och handlande. Sedan direkta vittnesbörd och en översiktlig inventering av kända häradshövdingar presenterats, redovisas mot bakgrund härav och med stöd av modellen häradsundersökningarnas resultat. Dessa kompletteras med ett par specialundersökningar för att komma ytterligare pä djupet inom viktiga tidsskeden. 8.1 Forskningsläget Styffe behandlade tillsättning av häradshövdingar i ”Bidrag till Skandinaviens historia”. De olika delarna i detta verk inleds med en ”Inledning och Översigt”, i vilken finns ett avsnitt ”Lagskipningen”. Framställningen hänvisar till dokument intagna i verket. Styffe visade här, att redan under Albrekts tid häradshövdinge- och lagmansdömen komatt betraktas som ”ett slags prebenden” och att särskilt riksråden kunde inneha flera sädana samtidigt. Men han fann också att menighetens valrätt inte helt åsidosattes.' För perioden 1470-1504 menade Styffe att lagskipningen efter inbördeskrigets slut normaliserades. Häradshövdingarna tillsattes efter val och mera sällan innehades flera domsagor av en person.^ För den följande perioden fann han att ”lagskipningen pä sina ställen lidit svära avbrott genom den redan dä inrotade vanan att betrakta häradshövdinge- och lagmanstjänsterna såsom annan kronans förläning”. Men menighetens förslagsrätt hade inte helt fallit i glömska. Somen av orsakerna till kronans framryckning angav Styffe att skrivna lagböcker kommit sä allmänt i bruk och att det kunde vara svårt att inomhäradet finna mer än en eller tvä läskunniga att sätta pä förslag samt tilläde att ”man inte kunde förtänka riksföreståndaren om han inte fäste mycket avseende vid förslag” under sådana omständigheter.^ Ett annat inlägg i samma fråga gjorde J.Kreiiger ■* i en uppsats i Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning (Naumanns tidskrift) 1874. Enligt hans mening inträffade en förändring i slutet av 1300-talet. ”Häradshövdingebefattningarna började dä att ofta givas i förläning ät personer, som ej själva förrättade ämbetet utan överlämnade det för längre tid eller ständigt ät vikarier, kallade domare, sedermera lagläsare”. Orsaken ansåg Kreiiger var att finna i behovet dels att förskaffa löner ät innehavare av andra ämbeten, dels att bereda
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=