114 Av de fyra dombreven visar ett samma mönster för handläggning av tvist somvisats i samband med Ulleråker och Osterrekarne. Det är dombrev av den 22/10 1409: (1) Vadstena kloster gör anspråk på tre gårdar; (2) Klostrets ombud läser som bevis upp klostrets brev på gårdarna; (3) Häradshövdingen hänskjuter målet till nämnden för rannsakning; (4) Nämnden rannsakar; (5) Häradshövdingen dömer. Dombrev av den 19/1 1473 gällde begäran omfasta. Men innan fasta gavs fastslogs jordens tillhörighet genom att vittnen hördes, nämnden bekräftade med ed och dom uttalades. Dombrev av den 13/3 1405 gällde ett åläggande från drottning Margareta till häradshövdingen att med en nämnd av tolv man ’rannsaka och utleta den skattejord, kronogods och bönder som kronan hade rätt till’. Målet ingick i den process rörande återgång av kronojord som beslöts genom Nyköpings recess 20/9 1396. Inom Aska härad gällde det omkring 60 objekt på vilka kronan ställde anspråk. Häradshövdingen Sten Lalasson utfärdade domi målet och domen omfattade inte endast de uppräknade objekten utan också de torp i Motala skog som kunde ha blivit bortglömda i dombrevet. Jerker Rosén menar att drottningens fogde Esbjörn Djäkn har påverkat domen. Motsvarande rättegång ägde vid samma tid rumäven i häraderna Memming, Åkerbo och Björkekind. Dombreven i de härader som var inbegripna i denna typ av räfst har nästan exakt lika lydande formuleringar, vilket tyder på en gemensam dirigent.^ Som kommer att redovisas i kap 10 har antytts att bland de gods som vid räfsterna dömts till skatte skulle kunna finnas gods somhäradshövdingar kommit över genom att ägarna inte klarat av saköres- eller skatteskulder. I Aska härad har varken häradshövdingen Sten Lalasson eller någon hans företrädare fått gods dömda till skatte (Se 10.6). Dombrev från 1490 u d gällde en begäran från domkyrkan i Linköping, som genom brand fått sina åtkomsthandlingar till gods inomAska härad förstörda, om intyg att gårdarna ägdes av domkyrkan. De vid tinget närvarande äldste vitsordade att de av sina föräldrar aldrig hört annat än att godsen varit domkyrkans. Nämnden bad därefter med hela häradets samtycke att häradshövdingen skulle utge ett beseglat brev att så var fallet, vilket han ’för rättvisans skull’ gjorde.'* Påfallande är att av de 64 fastebreven nära hälften hänför sig till några få tingstillfällen. Antalet ting från vilka fastebrev förekommmer är 45 och mer än hälften av dessa ligger före 1390.Tre fjärdedelar av fastebreven inleds med uttrycket ’Jag (mig) skilde (lagliga) för fasta’ och det gäller för hela perioden. De allmänna iakttagelser beträffande uppfyllande av lagens formella krav som gjordes för Ulleråkers och Österrekarne härader gäller även Aska härad.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=