83 Hävd och klander Fallet Berghy I mer än tjugo år, från 1619 till åtminstone 1642, tvistades omhemmanet Bergbv i Vendel. Någon gång före 1619 hade det köpts av kyrkoherden i Tierp, mäster Jöran Erici, men säljarna hade aldrig fått hela köpeskillingen. De vände sig därför till en man vid namn Erik Olofsson, som tydligen förvaltade Bergby för kyrkoherden (eller möjligen arrenderade det) och fick pengar av honom. Erik Olofsson reste sedan anspråk på hemmanet och 1630 förliktes parterna så, att Erik skulle lösa ut kyrkoherden ur gården. Han sålde den omedelbart till en annan man, Per Pedersson. Eriks dotter och måg väckte bördsklander mot försäljningen och även den tidigare ägaren, mäster Jöran, reste anspråk på Bergby. Köparen, Per Pedersson, förklarade först, att eftersom Erik inte kunde hemula - d V s ge skydd mot klander - tar »jag mina penningar och släpper det somjag det tog», men ångrade sig sedan och deponerade ater köpeskillingen i rätten. Ytterligare intressenter anmälde sig: en Mårten Andersson, som förklarades vara »i rätte gamle börden», och befallningsmannen, som lät bjuda upp hemmanet för Erik Olofssons obetalda skatter. Den somtycks ha avgått med segern (något utslag finns inte i domboken) var Erik Olofssons måg, som 1642 i sin tur sålde Bergby."' Här fanns krav från en tidigare ägare (mäster Jöran), från den som betalat köpeskillingen till säljaren (Erik Olofsson), från kronan och slutligen från olika bördemän. Det rättsliga stödet för de olika kraven förefaller ha varit av synnerligen skiftande art och värde; Erik Olofssons måg, som drog det längsta strået kan knappast betraktas som bördemän enligt landslagen, eftersom jorden var avhnge i Eriks hand. Vad stadgade lagen? Jordtvisterna i domböckerna är ofta mycket invecklade, om än vanligen inte lika komplicerade som Bergbyprocessen. Man möter sällan mål somavgörs med hänvisning till ett enda lagrumutan oftare ett virrvarr av lösningskrav och andra anspråk i konflikt med varandra, något som kunde leda till utomordentligt svävande och oklara ägandeförhållanden. Enligt landslagen var en säljare skyldig att bjuda upp arvejord tre gånger vid tinget, detta för att ge bördemän möjlighet att klandra. Först ett år efter sista uppbudet kunde köpet, om mget klander kommit emellan, i solenna former fullbordas inför häradsrätten. Akten följde ett fastställt ceremoniel. Häradshövdingen stadfäste köpet med en formel hämtad från jordabalkens tionde kapitel. ■' Sc »Borgby» i ortregistret VDB / s 219 ocb dombokens inledning s 31-32. Turerna i processen är mycket invecklade, ocb bara huvuddragen kan anges här.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=