81 enhetlig praxis; ingen domstol accepterade bördsklander mot ett köp som vunnit laga kraft. Men varför klandrade då Hans Andersson? Var han en bisarr särling, somdrev en utsiktslös process in absurdum, eller - och detta är den intresSanta frågan - hade hans klander pä något sätt stöd i den egna bygden? Fanns det en klyfta mellan ä ena sidan lagens ord och domstolarnas uppfattning, ä andra sidan »det folkliga rättsmedvetandet», som ansåg att köp borde fä bördas även efter lagfarten? Något svar pä den frågan ger inte domstolsmaterialet, och normalt ger källorna inga ledtrådar i sådana här fall. När det gäller allmogens uppfattning finns det inte heller någon motsvarighet till debattprotokollen frän råd och riddarhus, och förmodligen finns det inte några enkla metodiska knep som gör det möjligt att tränga bakom domstolarnas faktiska praxis. Fler frågor kan ställas om förhållandet mellan domböckernas uppgifter och rättsmedvetandet. Vad betyder det egentligen, att exempelvis bördsrättstvister är sällsynta i ett område men vanliga i ett annat, eller att frekvensen ändras över tiden? Man kan tänka sig minst tvä skäl till att de är ovanliga. Enligt det ena är lagen sä fast förankrad i det allmänna rättsmedvetandet att fä överträdelser sker - säljaren kanske frågar sina släktingar före en tilltänkt försäljning av arvejord, och därigenom undviks tvister. Det andra skälet är att lagens bestämmelser genom t ex en utbredd kommersialisering helt enkelt blivit föråldrade. De saknar helt stöd i den allmänna uppfattningen; ingen skulle komma pä tanken att begagna sig av dem. Man skulle kunna konstruera en hypotetisk trefasmodell; i det första skedet förekommer inga bördsrättstvister, därför att alla följer lagen, i det andra skedet bryts lagen mot en kommersiell mentalitet, och processer är vanliga, medan det i det tredje skedet inte förekommer några bördsrättsmäl, därför att den kommersiella inställningen helt segrat. Också dessa förhållanden leder till tolkningsproblem: hur avgöra i vilket skede ett visst område befinner sig? Sannolikt måste domböckernas uppgifter kompletteras med andra, t ex i nuvarande forskningsläge mycket sällsvnta data om graden av marknadshushållning.''* Den språkliga oklarheten är en egenhet i domböckerna från tiden före 1600talets mitt. En annan är »arbitrerandet», det fria dömandet. Utslagen fälls vanligen utan hänvisning till bestämda lagrum och kan för en sentida betraktare ofta förefalla godtyckliga, med till synes ovidkommande hänsynstaganden. För den dåtida )uridiska doktrinen var detta dock inget stötande.'^ 1574 krävde en man i Bälinge i Uppland att få återlösa jord, somhan för sju år sedan sålt till sin närmaste bördeman. Häradsrätten avslog begäran och stödde sig då inte på landsVid en ndi^are genomgång av lagtartsprotokoll efter 1775 från Gudhems härad i Västergötland (för ändamal som anges i Wifihcrg s 124-125 och 1981 s 282-286) kunde iag konstatera att bördsrättsmäl var utomordentligt sällsynta. Förklaringen är rimligen att områifet befann sig i »det tred)e skedet». Se härom I.indhvrg 1984, strm endast behandlar straffrätten, men vars resultat är tillämpliga även pa lastighetstvister (se doek nedan n 20). 6
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=