75 Också bland bördsrättens anhängare fanns en liknande skillnaci ifråga om bördemannagruppens utsträckning. Gustaf Cronhielni företrädde samma uppfattning som Lovisin och menade, att »godset av stam» borde förbli »hos sin rätta stam, men mtet blandas med en annan stam». Denna uppfattning hade stöd bäde 1 landslagens bokstav och i de samtida patrilineära strömningarna. Märkligare var dä, att en man som Axel Oxenstierna förfäktade en rakt motsatt uppfattning och ansäg, att fädernegods kunde bördas av mödernefränder och omvänt. Hela omsvängningen i synen pä bördemannagruppen frän 1651, som Axel Oxenstierna var en förespråkare för, tycks strida mot utvecklingen inomsläktskapssystemet i övrigt. Hur skall detta förklaras? Man kanske bör ta fasta pä ett yttrande av Samuel Åkerhielm 1720: att de högadliga familjerna var sä ingifta i varandra, att de i bördssaker kunde anses som en enda famil).Åkerhielms omdöme tycks ha varit riktigt. Som Kurt Ågren visat var äktenskapsförbindelserna oerhört täta mellan 1600-talets högadliga släkter; Axel Oxenstierna var i själva verket ledare för en hel släktfederation i rädet.^*^ Giftermälsförbindelserna spelade en strategisk roll för att hälla samman högaristokratin och befästa dess ställning. Genomdem kunde nya släkter avancera och gamla skaffa sig klienter. Den patrilineära utvecklingen var pä sä sätt tveeggad och inte nägot odelat gott för rädsadeln. Kanske bör man se saken sä, att Axel Oxenstierna och hans likar drev den linjen i egenskap av ledare för en expansiv stormakt, som ställde allt härdare krav pä den egna adeln, och att den egentligen var avsedcf för lågadeln och skulle göra det möjligt för denna att klara av bördorna. Däremot önskade man för egen del bibehålla den gamla bilaterala strategin.I ljuset av denna motsättning bör förmodligen striden om morgongåvan betraktas: som tidigare visats kunde högadeln där driva igenom rätten att lova mvcket höga gävor, nägot som var av betydelse för det aristokratiska allianssystemet. Ocksä strävandena att skärpa tilllämpningen av bördsrätten genom effektivare hembud och utvidgad hördemannagrupp kan ses som ett utslag av den högadliga politiken. Den gav ökade mö)hgheter att bevara rikedomen i den egna skaran. Att pä detta vis sitta pä tvä stolar samtidigt var kanske inte sä besvärligt för de praktiska politikerna i rikets ledning, men för de mer akademiska )urister som skulle systematisera rättsföreskrifterna vållade det åtskilligt huvudbry och ledde till osäkerhet och vacklan i lagstiftningsarbetet. Äkcrliielms niem(iri.il i 1720 /976. P.tt exempel p.i gittermalsförbmdelsernas betydelse ger Johan Rosenhane. Han hade sina viktigaste kontakter inom sitt »svågerskap», som bl a bestod av hans hustrus bror Per Ribbing, Lars riksdagsakter (R 2393). RA. iirs Kagg oeh Carl Mörner, gifta med var sm syster till Rosenhanes hustru, oeh Robert Douglas, gitt med en halvsyster till Carl Morner. Runchy 1962 s 499 bvgger pa Rosenhanes dagbok. , som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=