71 pris en köpare betalt. Det enda argumentet för ståndpunkten var, att stadslagen stadgade så. Förslaget godkändes utan votering av riddarhuset. 1723 fick debatten ett efterspel, då ett antal officerare som kommit bem från fångenskapen begärde, att den nya bördsrättsförordningen ej skulle tillämpas på deras under fångenskapen sålda släktjord (enligt landslagen skulle de ha haft ett års frist att bördsklandra efter hemkomsten). Förslaget avslogs utan votering av riddarhuset. Justitiedeputationen anförde i sitt avslagsyrkande två skäl.^'’ Det ena var mer principiellt. En så långdragen lösningsrätt inskränkte äganderätten, »ty certitLido dominii uti en republik, är så nödig, som människorna sig onera societatis därför underkastat, på det bemälde certitudo på allt sätt skall kunna konserveras. Men skulle börds- och inlösningsrätt gå så långt ut på tiden, så blevo dominia rerumincerta, och cfet vinculum societatis mycket brutet». Det andra skälet var hänsynen till demsomköpt jord under krigstiden: »Det vore ock ej liten orätt att de sommed stort äventyr under suveränitetstiden sig gods och fast egendom tillhandlat . . . varav de liten förmån och nytta kunnat haft, i det kontributioner, rekryteringar, inkvarteringar, kronoskjuts, varit så hoptals pålagt, att fastigheterna litet, i anseende till kapitalerna, indragit, skulle nu, enär / =när/ de väntade en rätt usum fruetum därav, bliva depossiderade av en annan, som den aldrig ägt, blott för en bördstalan; t\' man har e) hört under ofredsåren denna jus retraetus / =bördsrätt/ så mycket yrkas; men efter somfastigheter genom freden blivit mer begärliga, därför synes de nuvarande ägare icke kunna depossideras från den rätt de genom många års hävd, och efter lag sig förskaffat». Detta var ett av Åkerhielms argument från debatten 1720. Några drag i debatten om bördsrätten I diskussionen återkom ständigt uttrycket, att bördsrätten var i enlighet med Guds och naturens lag. Det skulle leda alltför långt att gå in på den laguppfattning som låg bakom formuleringen.^^ Det räcker här att konstatera, att det hos praktiskt taget alla folk man kände till, ända från de gamla judarna, fanns bestämmelser om bördsrätt, och att sådana hade funnits i den svenska lagen så långt tillbaka man visste. Det låg följaktligen en förkrossande tyngd bakom bördsrätten — att den var så vanlig var verkligen ett tecken på att den stämde överens med Guds och naturens lag! Det fordrades ett stort mod att öppet kräva dess avskaffande. Av alla de behandlade debattörerna var det bara Samuel Åk hielmsom vågade. De övriga slöt alltså upp bakombördsrätten. Praktiskt taget alla framhöll det önskvärda i att »konservera famil)erna», som var den ständigt återkommande formuleringen. Ändå fanns det en grundläggande skillnad i säterJiistitictloputatmncns betiink.inde trvckt lios Irötnau IS4f> bil s 22-26. Bundcstandct bitidl däremot ofticcr.irn.i.s kr.tv (/?<//’ 1723 ,s 132). C^m d.åtidcn.s met.ifv sisk.i l.tgbcgrepp, se Peterson (1984).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=