70 hös härkommen» och överensstämmande med Guds och Naturens lag. »Ingenting är enom naturligare och i blodet mera mplantat», förklarade Ribbing, »än att vara öm om sitt eget släktes och blodsförvanters konservation och heder», och fortsatte: »Och kan det ingalunda förnekas, att man icke (!) med långt större omsorg och åhåga sköter och omlagar ett ting, när man vet att det med tiden kommer dess anhöriga till godo, än när man måste frukta att en vild främmande blir därav ägare, som litet tackar en för sitt omak». Bördsrätten fanns överallt, utom i England, där den motsvarades av primogeniturprincipen. Mot Äkerhielms angrepp på den gamla adelns önskemål om större möjligheter för den unga adeln att förvärva jord framhöll Ribbing värdet av en aristokrati. Det var mycket värdefullare att ha några »bemedlade ledamöter, vilka det allmänna väsendet kunna understödja», än en adel som bara bestod av tiggare. Men trots den skarpa personliga motsättningen till Åkerhielmoch de principiella argumenten för bördsrätten intog Ribbing i sakfrågan en ganska formedlande hållning.^’ Han ansåg, att bördeskillingen normalt borde uppgå till den överenskomna köpeskillingen; endast omdet fanns anledning misstänka att säljare och köpare gemensamt försökte skada bördemännen, skulle jorden värderas. Värderingen borde ej »betaga var och en fri disposition över sin egendom och ligga någon i vägen att sälja bort sitt gods som han gitter dyrast, varefter bördemännen sedan bör lösa omhan det eljest vill hava». Rätten att lösa in borde också inskränkas mom vissa grader. I sak var det således inte särskilt stor skillnad mellan Ribbings ståndpunkt och 1720 års förordning. Betänkandet från riksdagens justitiedeputation, som låg till grund för förordningen, undvek med stor säkerhet att diskutera alla tvistefrågor från tidigare årtionden.^^ När det gällde regeln »fädernes fränder fäderne» förklarades helt kort, att »lagen är klar»: fädernefränder kunde aldrig börda mödernejord eller omvänt — verkligen ett streck efter minst 70 års debatt! Punkten godtogs utan votering av adeln. Den radikala inskränkningen av bördemannakretsen tomsvskonbarn grundades enbart på analogier med dels stadslagens uttryck »nära fränder» på motsvarande ställe, dels lagens definitioner av nära fränder i fråga om giftermål i forb)udna led, jäv etc. Här godkändes förslaget efter votering.^'* Och slutligen, för att ta de gamla tvistefrågorna, föreslogs att jord skulle bördlösas efter det ■ Valentins utförliga referat av debatten tar helt fasta pa motsättningen mellan nv och gammal adel, representerade av Åkerhielmoch Ribbing och blir därigenom n.igot missvisande. Att den senare faktiskt accepterade en betsdande förändring av lagen framgår mte hos Valentin. Trvckt hos Fröman IS46 bil s 1-9. På fragan om även s\ skonbarnbarn skulle ha bördsrätt ss arade 76 riddarhusledamöter |a, 106 nej (Ridderskapets och adelns protokoll och handlingar 1720, s 1127 h, R 54. RA). Bördsrättens utsträckning ledvis fran säljaren hade tidigare inte diskuterats mvcket. 1 regeringens fragepunkter till adeln 1642 föreslogs hembud till nästa fränder, varmed förstods tomsyskonbarn {RAP 1642 s 203). Däremot angavs märkligt nog inte nägon gräns för bördemannagruppen I det kungliga plakat 1684, som föreskrev att skattejord som såldes »utom börd» skulle hemb)udas till kronan {SchmccJcman s 863).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=