67 om konkurrens mellan bördemän upprepades däremot endast landslagens formulermg omatt den somär närmast att ärva också är närmast att börda, d v s det uttryck som vållat så mycket osäkerhet/'* En remissinstans frågade, hur de olika bestämmelserna egentligen gick ihop. Menade lagkommissionen, att regeln »fädenies fränder fäderne» borde gälla eller ej?^° Kommissionen gav svaret i sitt nästa jordabalksförslag, 1697 ars. I paragrafen om bakärvd )ord ändrades formuleringen »fädernes fränder fäderne», så att i stället säljarens närmaste arvinge enligt ärvdabalken blev närmaste bördemän. Förhållandet var likadant i 1713 års förslag och dess författare, Carolus Lundius, påpekade i en kommentar skillnaden jämfört med 1695 års förslag. Han hänvisade till 1689 års kungliga brev och »gamla domar».*’' Härigenom hade den bristande överensstämmelsen mellan olika lagparagrafer undanröjts och enhetlighet skapats på den ursprungliga Lindskiöldska linjens grundval. 1715 inträffade åter en helomvändning i lagkommissionen. Vid det sammanträde där återgången till värdering vid bördslösen beslöts, diskuterades regeln »fädernes fränder fäderne».*’^ Ordföranden Cronhielm och assessor Enander upprepade de nästan tjugo år gamla argumenten. Enligt Cronhielm borde den ursprungliga tolkningen av landslagen följas, »alldenstund godset av stam bör följa och bli hos sm rätta stam, men inte blandas med en annan stam». Enander menade, att nuvarande praxis stämde överens med den naturliga lagen, enligt vilken bördsrättens fundament var arvsrätten. Han stödde sig även på 1689 års kungliga brev. Enander blev emellertid ensam; resten av kommissionen höll med Cronhielm. 1715 års jordabalksförslag fastslog också uttryckligen: »gånge aldrig fädernefränder till börd uti mödernesjord, eller möderne, i fäderne, ändock de till arvtäkt närmare äro».*’’* Hetta komatt kvarstå i 1717 års förslag och 1720 års bördsrättsförordning. Erån 1715 och framtill och med 1734 års lag fanns således åter en konflikt mellan olika paragrafer i jordabalken. Vad dessa bristande överensstämmelser mellan olika lagregler och radikala omsvängningar i lagkommissionen återspeglar är sannolikt inte bara motsättningar mellan olika ledamöter utan även en allmän vacklan och osäkerhet i frågorna. Oklarheten c^ch tveksamheten visas också av diskussionerna om bördsrätt i bördköpt jord. 1695 års jordabalksförslag stadgade: »köper eller bördar man arvejord, det är avhnge, dock bördemän sm rätt förbehållen, omhon /=jorden/ framdeles igen förhandlas». Bestämmelsen var något oklar men visar hur den f ÖKirhctena IVs 196, |9S. För.irhctena V/I s 248-49 (Stockholms r.idlnisriitt). lörarhctcrui IV s 230, \' s 101, snrskilt ii 2. *’■ ldy\irbctcna 11/ s 219-220. kn.inder .tdl.tdos 1714 med n.tmnct I'n.tnderhlclm och spcl.tdc cn vikti» roll vid tillkomsten .t\ 1720 ars hördsrättsiörordmnj; (se nedan). 1 lagkommissionens protokoll Iran 1715 kallas han dock 11) r11 a r a nde I nande r. *’■* Förarbetena V s 150. (v'
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=