61 själva fäste vid prisfrågan visas av ett yttrande i förbigående, då man diskuterade vilka släktingar som skulle vara lösenberättigade. Ett par ledamöter menade då, att gränsdragningen var mindre betydelsefull, om man väl bestämt sig för att ändra lagen ifråga om fastställandet av bördeskillingen: Borgmästare Törne förklarade, att införes »den frihet, att man må sälja som man gitter dyrast, må all släkt börda . . . emedan då lära så många bördemän sig ej infinna», och lagman Gripenhielm drog samma slutsats.'*^ Diskussionen om bördeskillingen, som är av stort principiellt intresse, resulterade i att 1695 års jordabalksförslag ersatte värderingen med det betalda priset somgrund för löseskillingen (somredan påpekats, var det enligt förslaget köparen som skulle bjuda upp jorden vid tinget). Remissvaren visar ingen helt entydig bild. Det övervägande antalet anmärkte inte mot den tilltänkta ändringen av bestämmelserna om bördeskilling, men bland de negativa var två av hovrätterna, Svea och Göta. I övrigt var motståndet geografiskt spritt; från Kronoberg och östra Östergötland över Alvsborg och Skaraborg till Kopparbergs och Gävleborgs län.’*^ Det är svårt att av den geografiska fördelningen dra några vittgående slutsatser. Remissvaren kan ha påverkats av en mängd omständigheter: bakomvarje stod i allmänhet bara en handfull personer (och ibland var remissinstanser inte eniga, vilket påpekas i svaret från Svea hovrätt). Allmänt kan sägas, att det är överraskande att en så radikal förändring av lagens bokstav väckte så litet motstånd. I sitt kritiska remissvar ansåg justitiebetjäningen i Skaraborgs län att avskaffandet av värdering skulle medföra, att köparen »till familjernas ruin och undergång får giva för arvegods till deras prejudice så mycket som man vill, och därigenom emot Guds och världslig lag stänga dem ifrån sina fäders man efter man besuttne arv och egendom».Släktens rättmätiga krav på arvejorden skulle tillgodoses genom att den fick betala ett lägre pris än en utomstående köpare. Värderingspriset, inte det vid fri handel betalda priset var )ordens »rätta värde»."*' Lagkommissionen stod fast vid marknadspriset som grund för bördslösen i 1697 års jordabalksförslag- frukten av remissbehandlingen - liksomi 1713 års, skrivet av Carolus Lundius, en av det karolinska enväldets främsta teoretiker och jurister. Men när kommissionen 1715, med Gustaf Cronhielmsom ordförande och med en helt annan sammansättning än på 1680- och 90-talen ånyo diskuterade bördsrätten var majoriteten för värdering. Endast ett par ledamöter reserverade sig. Också 1717 års förslag gick på samma linje.'*' 1'örurhetenu I s 86, 87. Förarbetena VII s 103-281. Alla bevarade Förarbetena VII s 171. fr.an Finland är positiva till lagändringen. svar ■" Förarbetena VII s 178: »varan (!) tcirsäljes för dess rätta värde», s 18.3 »godsets rätta värde», s vara», s 240 »efter mätismanna ordom och egendomens rätta 239 »egendomen rätteligen kunde värd värde». Förarbetena III s 216-25, \’s 104, 168 n 7. Reservanter var assessor F,nander(liielm) ocb justitieborgmästare Hylteen i Stockholm. - I Holtnbäek 1904 föreslås en ändrad tidfästning av jorda-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=