54 till skilda slutsatser. Det rör sig om en delvis mycket svåröverskådlig och förvirrad debatt, med häftiga kast mellan olika ståndpunkter, på ett förbryllande sätt inflätad i diskussionen omdet adliga släktskapssystemet. Här skall debatten refereras; i kapitel 6 skall ett försök göras att förklara varför den fick en sådan karaktär. Det var fr a tre frågor som var omdiskuterade: a) hur skulle bördemännen underrättas om en försäljning?, b) hur skulle bördeskillingen, dvs priset vid bördslösen, bestämmas?, c) vilka var bördemän, hur skulle gruppen av lösenberättigade avgränsas?^ Varför stod just dessa frågor i centrum? Tar vi diskussionspunkterna i omvänd ordning, inordnar sig frågan om bördemannagruppen naturligt i det omfattande problemet om jord och släktskap, som var aktuellt under 1600-talet. Också den andra punkten framstår somcentral. Landslagen stadgade att bördeskillingen skulle bestämmas genom värdering av jorden. Det framgår mycket klart av den samtida debatten, att man uppfattade värderingspriset som lägre än det marknadsmässiga priset. En övergång till att låta marknaden bestämma bördeskilling skulle förändra bördsrättens innebörd väsentligt. Ett par av ledamöterna i Karl XI :s lagkommission förklarade 1689, att få lär söka börda gods, omde måste lösa till marknadspris. Möjligen var detta en överdrift, men yttrandet träffade ändå något viktigt. En övergång från värdering till marknadspris skulle leda till en högst urvattnad bördsrätt. Men också själva formerna för köpet har betydelse här. De är inga oväsentliga ceremonier. Landslagen tänkte sig tydligen ett systemav »öppna uppbud», där säljaren på tinget kungjordesmönskan att sälja jord, men där han ännu inte avtalat något köp. När en bördemän anmälde sig, skulle värdering ske. Först omingen bördemän var intresserad fick jorden säljas till oskyld. Hade säljaren redan träffat avtal med en köpare, ställdes bördemännen på tinget inför fullbordat faktum. Milt uttryckt föregrep köpet en värdering vid bördslösen.Blev det vanligt att säljare — eller ännu mer köpare - kungjorde redan överenskomna transaktioner på tinget blev principen om värdering svår att upprätthålla. Uppbud eller hembud? 1600- och 1700-talens debatt om bördsrätten tog sin början med lagarbetet under Karl IX:s tid. Av de båda lagförslagen var det bara det kungliga, som innehöll några ändringar i bördsrätten. Enligt det skulle säljarens uppbudsskyldigF.n översikt över forskningen i frågan kan göras mycket kort: praktiskt taget ingenting finns skrivet, frånsett att Margretelundsmålet och eller 1720 års debatt behanellats ur olika synpunkter av några författare (se n 1). Lagkommissionens diskussioner i bördeskillingsfrågan berörs flyktigt i 4 Malmström 1932 s 19 n 49 och Herlitz 1974 a s 289. Herlitz 1974 a s 288. Man bör åven observera, att enligt landslagen köparen inte kunde påverka vårderingen; det var såljaren och bördemännen som utsåg vårderingsman.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=