4. Debatten om bördsrätten till 1723 På hösten 1718 köpte krigsrådet Samuel Åkerhielmd y - en av Karl XII:s närmaste medarbetare och senare en av frihetstidens ledande politiker — det stora godset Margretelund i Uppland av fru Elsa Sparre. Det var en affär somskulle få långtgående konsekvenser för Åkerhielm. Den drog mhonomi en process, som avgjordes först fyra år senare i högsta instans och den gjorde honom till en mycket omstridd person vid 1720 års riksdag. Affären fick som direkt följd att landslagens jordabalk på viktiga punkter ersattes av en ny bördsrättsförordning. På våren 1719 krävde fältmarskalken och nyutnämnda riksrådet Erik Sparre på smhustru Christina Beata Lillies vägnar att få lösa in Margretelund.' Motiveringen var, att godset tillhört säljarens avlidne man Gabriel Gabrielsson Oxenstierna och att denne i nionde led var släkt med fru Christina Beata (se figur 4). Erik Sparre hänvisade till landslagens jordabalk, enligt vilken en person somönskade sälja ärvd jord vid tre ting skulle bjuda upp den till sina släktingar, »fädernes frändomfäderne, och mödernes frändommöderne». Bördemännen hade sedan ett år på sig att lösa m jorden. Lösensumman skulle bestämmas genomvärdering av sex man, tre utsedda av vardera säljaren och den lösensökande. Om fler bördemän önskade lösa in »vare den närmare att lösa börd, som närmare är efter arvräkning». Erik Sparre åberopade vidare ett kungligt brev till Göta hovrätt 1689, enligt vilket »den som till någon jord när den kommer att ärvas näste arvsrätten haver jämväl tillägnas näste bördsrätten därtill». Detta tolkade Sparre så, att bördsrätten sträckte sig lika långt som arvsrätten.’ ' Rcdc>j;örclscn tör malct enligt Rcvisionsakter janii.iri 1 723. Justitiercvisionen. RA. Proce.s.sen h.ir tidij;.irc iippmarks.imm.its av bl a Fröntatt /S46 bil s 30-34, y C Ahfirjnist 1934 s 180-181 ndi JägcrskiöU 1963 s 186-198. ■ AV FL JB 2—6. 1689 .irs kimj;liga resolution i Sclunciicmari s 1238—1239. — Vid pantsättmnj; av )ord skulle den v.ärderas av bäradshövdin^en oeh fvra »bolfasta» män, två utsedda av vardera parten, och »utsättas» och återlösas enhj;t deras »mätesordom». Kunde e) läntaj;aren inom natt och år efter förfallstidens utgång återbetala skulden, hade hans bördemän rätt att lösa in jorden enligt värderingen (AV FL JB 7). - Stadslagen avvek i ett par viktiga avseenden från landslagen; I) I stad gällde bördsrätten även avlinge, dvs förvärvad jord, 2) bördslösen skulle ske efter överenskommen köpeskilhng, e) efter värdering.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=