50 - dotter framhöll, att det sonen miste på ett ställe tog han igen genom giftermålet - alltså medeltidens praxis. Den klaraste motståndaren till patrilineariteten var ordföranden Lindskiöld, som i den mån han inte förklarade sig likgiltig för termen »familjernas konservation» begagnade den somett argument mot de nva idéerna och definierade om »familj», som annars normalt användes som synonym till manslinje. De patrilineära tendenserna var obestridliga men inte obestridda. Vissa resultat kom de att avsätta, men Sverige komaldrig att bli ett land med ett genomfört patrilineärt system, som t ex Westfalen, där så gott som all jord var fideikommiss somärvdes av äldste sonen, medan övertaliga yngre söner och döttrar vanligen förblev ogifta, hänvisade till statstjänst respektive jungfrustift.^^ Man skall måhända inte dra några direkta paralleller mellan släktskapssystem och kvinnans ställning — matrilineära samhällen är således knappast några »matriarkat» - men ändå bör vad som ovan skisserats leda till en följdfråga. Förmögenhetsrättshgt försvagades adelskvinnornas situation genom vissa drag i 1500- och 1600-talens utveckling. Ett intressant problemär då vad rent allmänt, på andra områden i samhället, de patrilineära tendenserna betydde för kvinnans ställning. Den kvinnohistoriska forskningen i Sverige har hittills främst svsslat med 1800- och 1900-talen och i viss mån med medeltiden. Däremot är de mellanliggande århundradena föga utforskade. När turen kommer till dem går det inte att förbise utvecklingen inom den politiskt dominerande klassens släktskapssystem. Rctf 1982 s 123-13.S.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=