43 men inom en klass, och att rent allmänt hålla samman klassen socialt och politiskt. I ett sådant allianssystem är traditionellt gåvor och gengåvor viktiga. Förhandlingarna före ett giftermål och s)älva bröllopshögtidligheten ledsagades av en hel serie gåvoutväxlingar.'’° Önskan om fördelaktiga giftermål och sociala prestigeskäl drev upp morgongåvornas storlek. Vid bröllopet meddelades offentligt, hur stor morgongåva brudgummen hade utfäst, och den blev därigenom ett sätt att visa hans sociala ställning.^' Det är signifikativt, att högadeln motsatte sig ett tak för morgongåvans storlek eller åtminstone önskade en differentiering inom ståndet. Samtidigt sågs jakten på social prestige, bl a med hjälp av storslagna morgongåvor, som ett hot mot klassens fortbestånd, som »det högsta ruin för adelsståndet».'’’ Den kolliderade med tidens patrilineära tendenser. Särskilt kritiserades övergången av »huvudsäten» mellan släkter.Botemedlet blev inledningsvis att försöka begränsa morgongåvornas storlek, men då detta misslyckades, och då det för övrigt mte hade varit någon lösning på den principiella konflikten, började man i stället försöka ordna in morgongåvan i ett patrilineärt system. Genom 1644 års stadga förvandlades den adliga morgongåvan från en gåva över vilken änkan hade full dispositionsfrihet till en änkepension, som inte kunde gå över till en annan manslinje. Utvecklingen efter ca 1680 De stora omvälvningarna under 1680-talet ledde inte till något slut på diskussionerna omsläktskapssystemet. Problemläget förändrades dock i vissa avseenden. Tvisten om villkoren för Norrköpingsbeslutsgods upphörde naturligt med reduktionen. Genom 1680 års resolution hade kusmgiftet i stort sett förts ut ur stridslinjen; hädanefter gällde avgörandena enskilda dispensärenden. Problemet med de adliga morgongåvorna hade lösts genom 1644 års stadga och senare förbud mot förbättring. Någon ändring härav var inte aktuell; tvärtomblev principerna generella för alla stånd genom 1734 års lag. Diskussionerna efter 1680 komatt koncentreras till frågor rörande arvet — om vi bortser från bördsrättsdebatten, sombehandlas i följande studie. Somtidigare nämnts, var fideikommissystemets laglighet omstridd under några årtionden. 1686 års testamentsstadga, som var föranledd av ett fideikommissmål somöverklagats till Kungl Maj:t, tillät emellertid envar »att göra till sin familjs heder och konservation ... en perpetuell förordning» att testamentstagarna och deras avkomlingar icke skulle ha makt att dela, förminska eller föryttra testamenterat Morgongåvans roll i ett lörhandlingssystcm har tramhdllits av Ankarloo /97J s .S72-373. Sc t ex Oxenstierna s 632. ” RÄP I6JR s 289. Axel Oxenstierna i SRP 1641 s 425.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=