41 Kusinäktenskapet har således samma syfte som en unilinear strategi. Det är mot denna bakgrund den livliga debatten i frågan under 1500- och speciellt 1600-talet måste ses (därmed inte sagt att omsorgen omsläktjorden var den enda orsaken till frågans aktualitet). Den svenska protestantiska kyrkan var en stark motståndare till giftermål mellan kusiner, men kunde inte mobilisera något klart stöd i Bibeln för sin uppfattning. En man som Karl IX, med sitt utpräglat patrilineära tänkande, var däremot typiskt nog anhängare av kusingiftet.Under större delen av 1600-talet var rättsläget oklart, och lagstiftarna kunde inte enas i frågan. Trycket fran kyrkan var starkt. Det anses sålunda, att oenigheten på denna punkt var en av anledningarna till att 1642 års lagkommission aldrig förmådde lägga fram något lagförslag.^'* Johan Stiernhöök, somförfattade ett projekt till giftermålsbalk, ansåg att dispens borde ges för kusinäktenskap."*^ I domstolarna tycks man ha gjort en skillnad i bedömningen, beroende på parternas sociala ställning. I rådet frågades 1636, varför domstolarna såg speciellt hårt på lägersmål mellan »nedrige ståndspersoner» som var släkt i tredje grad, medan »högre ståndspersoner» med samma släktskap tilläts gifta sig."*** Kusingiften förekom under tiden fram till 1680 antingen med stöd av kunglig dispens eller genom vigsel utomlands.*^ Vid 1680 års riksdag begärdes från flera håll att kungen en gång för alla skulle avgöra frågan, och samma år utfärdades även en förordning, somförbjöd giftermål mellan kusiner och närmare släktingar. Men det är typiskt för den medelväg, som utvecklingen på dessa områden tog under 1600-talet, att förordningen i praktiken var en kompromiss. Kungen förbehöll sig nämligen rätten att ge dispens för kusingiften, och den allmänna tendensen efter 1680 tycks ha varit att bevilja sådana ansökningar. Det är intressant att konstatera, att en någorlunda samtida bedömare såg en krass samhällspolitisk bakgrund till den med teologiska argument förda debatten och förklarade, att bakom 1680 års förordning låg adelns intresse av att bevara godsen inom släkten.'*’* Morgongåvan Förändringarna i morgongåvan, dvs den »änkepension» som mannen lovade sin hustru vid giftermålet, visar sällsynt väl brytningen mellan tvä släktskapsJ Ålnujuist /95.? .s 10 n 1. Jämför dock den p.itrilincärt sinnade Axel Oxenstierna, som var en klar motståndare till kusmgiftet (se t ex SRP 1642 s 148—150). J /: Almquisl 1937 s 33-34. Allmänt om diskussionen, se J E Almquist 1953 s 1 1-22. Eörarhetcna 1666-1686 s 109-110. SRP 1636 s 84. Släktingar i tredje grad torde ha varit vad vi kallar sysslingar; äktenskap mellan sådana var ännu vid denna tid omstridda. J /:' Almqitift 1953 s 17 n 1. Se J E Almquist 1953 s 18 n 1, och allmänt om 1680 års förordning och dess tillämpning s 1720. Dispensgivandet undersöks av C.iunt 1983 s 233-236.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=