40 tionen av sitt gods; barnen hade här för stor makt och nästan mer än föräldrarna. Utslaget i detta mål blev en kompromiss.Det skulle drö)a ända till 1686 innan rättsläget blev klart. Också när det gäller arvsrätten i adelns allodiala gods stannade utvecklingen en bra bit ifrån de mest långtgående patrilineära förslagen. Ändringar i landslagens bestämmelser avvisades, men en del nyheter, bl a fideikommiss, som i praktiken gynnade söner, tillkom. 41 Kusingiftet Frågan om det var tillåtet att gifta sig med sin kusin diskuterades livligt under 1500- och 1600-talen, med ett uppbåd av argument från Bibeln och andra religiösa auktoriteter. Den katolska kyrkan höll sig med ett utomordentligt vidsträckt system av förbjudna led, inomvilka giftermål ej var tillåtna. I praktiken mjukades det upp av ett frikostigt dispensgivande — och kanske även av bristfälliga genealogiska kunskaper. Något förbud för kusiner eller avlägsnare släktingar att gifta sig med varandra finns inte i Bibeln, och efter reformationen var de protestantiska teologerna oense om kusingiftets tillåtlighet. I många länder som lämnat katolicismen var sådana äktenskap legitima, men de svenska kyrkoledarna under 1500-talet var starka motståndare, och 1572 års kyrkoordning förbjöd kusingiftet. Vad har nu detta med jordegendomsförhållandena att göra? I den medeltida aristokratin hade egendomen splittrats upp genom arv i varje generation men hållits samman genom giftermålsförbindelser i den lilla klassen av storgodsägare. Det var gruppen, klassen, inte släkten, som var den raminomvilken egendomen stannade. Att hålla egendomen inomsläkten med hjälp av giftermålsallianser, något som skulle ha krävt äktenskap mellan nära fränder, förhindrades av de stränga reglerna om förbjudna led. Det allra radikalaste sättet att hindra ägosplittring genom arvsskiften är att syskon gifter sig med varandra. I de allra flesta kulturer har detta vant en otänkbar lösning; det är sannolikt bara i det gamla Egypten som systemet förkommit.'’* Ar syskongiftet omöjligt, är kusingiftet den näst bästa lösningen. Vad som splittras i en generation förenas i nästa enligt följande mönster: / \ \ / dotter son dotterdotter sonson Bergman 1918 s 102. ■" Sc J E Almquist /95.? s 5-22 och numera även Gaunt 198.1 s 21 1-241. '*■ Gaunt 1983 s 214-217 och där anförd litteratur.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=