36 Bakom hertig Karls adelspolitik, där en feodalisering av donationsformerna går hand i hand med en patrilineär strävan, brukar man spåra inflytande från tysk och baltisk länsrätt, förmedlad av Karls många baltiska rådgivare.Även om mycket av idéerna aldrig förverkligades, kom de att spelaen stor roll i 1600-talets diskussion omdet adligasläktskapssystemet. Dennakan delas upp i någramindre frågor: tillämpningen av de feodala donationsformerna, morgongåvan, kusinäktenskapet, arvskiften, testamenten och fideikommiss. Det kan vara praktiskt att studera utvecklingen före och efter ca 1680 var för sig, eftersom omvälvningarna då radikalt ändrade förutsättningarna för debatten. Norrköpingsbeslutsgodsen Om en innehavare av Norrköpingsbeslutsgods avled och endast efterlämnade döttrar skulle dessa ersättas med pengar av kronan, då donationen drogs in. Vad skulle hända med döttrarna, omdet fanns söner somövertoggodset? Någraföreskrifter härom fanns inte i riksdagsbeslutet. För grev- och friherrskapen gällde däremot, att den tillträdande länsherren var skyldig att ersätta sina syskon. Att döma av vissa uttalanden i debatten tycks en sedvanaha uppkommit, enligt vilken söner efter faderns död ombesörjde sina systrars giftermål. Vid en diskussion 1652 på riddarhuset om brudskatt ur Norrköpingsbeslutsgods kritiserade således lantmarskalken, att »bröderna ofta låta sina systrar gå ogifta i alla deras dagar, på det de icke skola vara obligerade att giva demut deras brudskatt».Det fanns tydligen en allmän uppfattning att systrarna borde ha någon ersättning, åtminstonevid giftermål (och väl för att möjliggöra ett ståndsmässigt gifte). Tvister med krav på brudskatt förekom, och i samband med en sådan förklaradeSvea hovrätt 1650, att kravet på brudskatt åt systrarna var »skäligt», men att något rättsligt stöd inte fanns, och begärde en kunglig resolution. Också Kungl Maj:t fann önskemålet rimligt.’’ Men samtidigt fanns det en stor oenighet i frågan. Riddårhuset »discurrerade vidlyftigt» omsaken 1652. Det framhölls att man måste väga mellan bröders och systrars rätt, och »för odiösitetens skull» beslöt man att hänskjuta avgörandet till Kungl Maj:t. I adelns besvär samma år nämndes tvister om systrarnas andel efter Norrköpingsbeslutsgods, och man begärde en stadga. Med anledning av besvären fördes förhandlingar mellan rikskanslern och adeln om storleken på systrarnas ersättning.’^ Frågan var tydligen känslig; den kom upp igen i rådet 1653, och i adelns besvär 1654 upprepades kravet på resolution. I 1655 års reduktionsstadga avgjordes slutligen saken. Enligt den skulle dotter 23 S A Silssori 1947 s 352-355. RAP 1652 s 51-52. Koch 1926 s 187-188. ” RAP 1652 s 83, 131-132, SRP 1652 s 379-380. SRP /65i s 417, 421-123, RAP 1654 s 245, 314-315.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=