35 ett system, enligt vilket jorden ärvdes i manslinjen oeh blott i undantagsfall gick över till kvinnor. I kvinnolinjen ärvdes i stället pengar eller lösören. Döttrarna i ett äktenskap skulle normalt ha fått nöja sig med att dela sin mors brudskatt och morgongåvopenningar, som var reserverade för kvinnolinjen. Systemet fullbordades av en specialbestämmelse om att frälsegods under en viss storlek (en läst ränta) skulle gå odelade i arv till en av de manliga arvingarna, medan de andra var tvungna att ta lösen. Dessa förslag upprepades i hertig Karls betänkande omde adliga släkternas vidmakthållande 1595.''* Det hela var ett utomordentligt vittsyftande projekt, som omdet genomförts hade omformat adelns jordbesittningsförhållanden. Något större gensvar från ståndet mötte hertigen dock ej; dess privilegieanhållan 1593 berörde enbart morgongåvan. Omsådan gavs i )ord, borde den enligt adeln endast njutas under änkans livstid och sedan återgå till mannens släkt efter barnlöst äktenskap. I övrigt kommenterades inte hertigens program.'^ Dettakom heller aldrigatt genomföras i sin fulla omfattning. Redan i det kungliga lagförslaget från 1600-talets början hade reträtten börjat. Några bestämmelser somuteslöt adelsdöttrar från arv i jord fanns inte. Föreskrifterna omutlösen av arvingar ur mindre frälsegods kvarstod dock, omän i något förändrad form.'^ Morgongåva i jord fick ges till obegränsad storlek (åtminstoneför högadelns del), men fick endast nyttjas under änkans livstid. Ankan fick inte sälja eller ge bort jorden, och ommakarna var barnlösa, skulle den återgå till mannens släkt efter hennes död.'^ Inte heller dessa förslag realiserades. Under Karls regim reglerades emellertid donationsformerna. Vid sidan av grev- och friherrskapen, som ärvdes av äldste sonen, fick donationer endast ges med de villkor som fastställdes på Norrköpings riksdag 1604. Godsen, som i 1600-talets diskussion brukade kallas »Norrköpingsbeslutsgods», skulle återgå till kronan om söner saknades, och fick ej gå i bak- eller sidoarv. Om döttrar fanns, skulle »överheten» ersätta dessa med en »ärlig brudskatt», då donationen drogs in. Beslutet öppnade emellertid en möjlighet för en dotter att behålla donationen: gifte hon sig med en man, somkronan kunde »låta sigmed åtnö)a», kunde denne överta donationen. Några föreskrifter somreglerade döttrarnas ersättning dä sönerna övertog godset fanns inte. Donatariens förfoganderätt över godsen var också i andra viktiga avseenden inskränkt. Han fick exempelvis inte sälja dem utan kungligt tillstånd, något somlångt ifrån alltid beviljades. Bl a tilläts normalt inte försäljning, om köparen hade fler söner än säljaren - detta för att kronans möjligheter att få godsen åter inte skulle minska."* SRA 1:3:2 s 628-630. SRA 1:3:1 s 177. HSH 2:/ s 41. HSH 2:1 s 125-126. Rc.skitct i Sticrrnnan s 559-560. l.ikii.indc villkor hade redan töreki^mmit i Karl.s hertij;döme, .se S 4 Nils::o>i 1947 s 344-349. Omtörutsättningarna för tillstand till försälimng, se Munthe 1941 s 172, 175. Också för förpantning av Norrköpini;sbeskits^ods krävdes kiinj;ki;t tillstånd.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=