28 författare som studerat aristokratin i 1000-talets Provence ser i stället utvecklingen somett tecken på att aristokratins egendomvar hotad, inte minst av kyrkans jordförvärv. Detta hot möttes på olika sätt, bl a genom en institution som kallades laudatio parentum och som innebar, att de blivande arvingarna måste godkänna en gåva eller försäljning av jord — alltså något som erinrar ombördsrätten. Döttrar uteslöts från arv och fick nöja sig med hemföljd, och morgongåvan förvandlades från en ren gåva till en livstids nyttjanderätt för hustrun. Individens snävare intressen underordnades så familjens bredare, konkluderar författaren. Att aristokratin övergick till en patrilineär ideologi var inte något unikt för Västeuropa under äldre medeltid — det har skett på flera håll i världen.^' Mot denna bakgrund är Sjöholms omdatering av Gutalagen av stort intresse. Holmbäck menade, att denna lag var den ålderdomligaste av de svenska medeltidslagarna och innehöll spår av en ursprunglig egendomsgemenskap bland ättens män. Sjöholmhävdar, att lagen nedtecknades omkring år 1350, i opposition mot den svenska landslagen. Den återspeglar inte någon gammal rätt utan är tvärtom en sammanställning av olika källor, bl a tyskbaltisk länsrätt, dansk rätt och »lombardan», den doktrin som utvecklats av rättslärda i Norditalien. Det är möjligt, att delar av lagen helt enkelt är en översättning från tyska, menar Sjöholm. Bakomden låg den jordägande gotländska aristokratins försök att skydda sin maktställning mot inflytande från fastlandet och Visby. Den feodala arvsrätten, kvinnans absoluta underordnande, utskiljandet av en särskild klass gutniska odelsmän och de stränga reglerna vid jordförsäljning var nödvändiga medel för att upprätthålla samhällsordningen, skriver Sjöholm.^" Sammanfattning När A R Radcliffe-Brown skrev om '>teutonernas» släktskapssystem konstaterade han att detta var bilateralt, men att två »pseudohistoriska teorier» florerade omdet. Enligt den ena hade germanerna ursprungligen en matrilineär släktskap, enligt den andra en patrilineär. Han kommenterade kärvt: »För ingendera teorin finns det några historiska belägg». Som ovan visats är bevisen för den traditionella uppfattningen om »ättsamhället» svaga, för att inte säga obefintliga. Ingenting stödjer tanken pa ett för alla folk gemensamt, obligatoriskt patrilineärt stadium och en nödvändig övergång till ett kognatiskt stadium. Några skäl för en sådan förändring har inte heller “ Weinberger 1982 s 150-153. Trurnbach 1978 s 3. Sjöholm 1976 s 170. Det bör ob.serveras .ut Sjöholm kommit till denn.t slutsats oberoende av den i noterna 57-él angivna litteraturen. Radcltffe-Broun 1977 s 205-206.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=