27 har ansetts tyda på att man i 1000-talets Uppland i huvudsak följde samma arvsregler somUpplandslagens från 1296.^^ Frågan är dock hur inskriptioner av detta mycket sällsynta slag skall tolkas: visar de samtida arvsrättslig praxis, eller har de tillkommit just därför att arvtagarens innehav av jorden varit omstritt? Utvecklingsgången I Magnus Erikssons landslag bestämdes kretsen av bördemän på ett sätt som komatt vålla konflikter fram till 1720. Dels bestämdes, att den är närmast att lösa arvejord som är närmast »efter arvtali», dvs efter arvsordningen, dels fastslogs, att fädernejord endast fick lösas av fädernefränder och mödernejord av mödernefränder. Det var således Östgöta- och Dalalagarnas bestämmelser som flutit in i landslagen. I jämförelse med de flesta landskapslagarna visar landslagen mer av linjetänkande, inte mindre somden traditionella synen skulle kunna leda oss till att förmoda. Därmed är vi över på frågan omutvecklingsgången. De allra flesta författare med Holmbäck i spetsen har antagit en utveckling från ett patrilineärt stadium och har bedömt lagbestämmelsernas ålderdomlighet med hjälp av detta antagande. Under senare år har medeltidshistorikerna kommit att uppmärksamma släktskapssystemets förvandling i Västeuropa under den tidigare medeltiden. Redan Marc Bloch pekade på en viktig skillnad mellan adeln före och efter ca år 1000. Den tidigare adeln saknade vad som anses känneteckna en aristokrati, nämligen »anor». Den bestod av nya män utan någon känd bakgrund. Adelsdynastier etablerades först omkring år 1000.^^ Senare historiker har spunnit vidare på denna iakttagelse och visat, att det någon gång omkring år 1000 skedde en övergång till en patrilineär ideologi, manifesterad bl a av ett intresse för genealogi. Idealet blev att bevara familjen, »linjen», och dess egendom. Kvinnans ställning försämrades; hon fick ofta inte äga jord längre. Primogeniturprincipen blev vanlig, yngre söner förblev ofta ogifta och egendomsgemenskap mellan bröder uppstod.^** Det har sagts, att bakom denna utveckling låg det växande självmedvetandet hos de övre samhällsskikten i det efterkarolingiska Europa och framväxten av nya sociala attityder, som skilde de övre skikten från resten av samhället. För bonden eller lågadelsmannen var det viktigt att ha släktingar som kunde ge stöd vid kriser — våldsam död, egendomstvister och olyckor. För stormannen var däremot det obestridda innehavet av gods och höga tjänster och den åtföljande sociala överlägsenheten och makten allt viktigare. I detta sammanhang blev börden eller linjen det avgörande.'*'^ Här ses den patrilineära ideologin som ett uttryck för stigande självmedvetande. En Holmbäck 1919 s 117 n 3. Bloch /965 s 284-285. Gémcot 1962 s 1-22, Bullough 1969 s 16-17, Duhy 1972 s 803-823. Bullough 1969 s 17. Citatets »börd» är en översättning av »descendance».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=