25 I ett par av landskapslagarna finns dock ansatser att förhindra sådana överfönngar. I landskapslagarna är bördsrätten vanligen knuten till arvsrätten. Bördemän och arvingar identifieras normalt utan några reservationer. Bördsrätten kan således inte användas för att hålla jorden kvar i en patrilineär släkt. Det är tvärtom lätt att konstruera fall, där bördsrätten bidrar till att föra jorden ur en tänkt manslinje. Antag att en man somendast har döttrar är besjälad av en patrilineär föreställning. Han vdl därför före sin död sälja jorden till en brorson. Men just med stöd av bördsrätten kan då döttrarna lösa in jorden och föra den ur manslinjen. Detta exempel kan kanske verka sökt; när vi kommer längre frami historien skall vi se att det inte är alldeles orealistiskt. I Ostgöta- och Dalalagarna är bördsrätten inte på samma sätt knuten till arvsrätten, eftersom endast fädernefränder där får börda fädernejord och omvänt, men skillnaden skall inte överdrivas.Visserligen går det inte för en mans far eller farbror att lösa in jord som mannen ärvt från sin mor, men mannens son kan hindra honom från att sälja tillbaka den till exempelvis morbrodern. Också här kan bördsrätten bidra till att föra över jord från en manslinje till en annan. 47 Medeltida praxis Exemplen är emellertid uppkonstruerade på ett annat sätt. Allt vad vi vet om medeltida sedvänjor i Sverige tyder på att släktskap räknades genom bägge könen. På denna punkt tycks alltså landskapslagarna väl ha svarat mot faktiska förhållanden. Dock rör det icke-normativa materialet praktiskt taget bara frälsesläkter, och om förhållandena bland bönderna vet vi ingenting. Vad morgongåvan beträffar är det tydligt att Ostgöta- och Västgötalagarnas bestämmelser följdes i hela landet, dvs om hustrun dog barnlös efter mannen tillföll morgongåvan normalt hennes arvingar.'**^ Adlig arvspraxis kan studeras under senmedeltiden. Några försök att kringgå ärvdabalken gjordes inte, utan jorden delades enligt lagen. Kvinnlig arvsföljd accepterades; det finns exempel på att sätesgårdar ärvts i tre på varandra följande generationer av kvinnor. Sidooch bakarv kunde leda till att jordegendom hamnade mycket långt ifrån den släkt som ursprungligen ägt den, t ex hos en arvlåtares kusinbarns hustrus arvingar.Ofta splittrades egendomen vid varje generationsskifte, då den delades Sc SödtnL ÄB 2: 1 och ÖgL GB 16: 1. Här f.ir medlemmarna av den släkt varitr.ån jorden kt>mmit vissa rättij;heter att lösa mden omden genombakarv gått över till annan släkt. Bestämmelserna är emellertid ytterst oklara. För divergerande tolkningar se Koch 1926 s 53-54 och där anförd litteratur samt Beauchct 1904 s 145-146. Rvatichct 1904 s 145 menar att det ligger i sakens natur att även övriga landskapslagar skall tolkas på samma sätt. Några argument härför ges dock inte. '*'* Petersson 1973 s 29-30, 49, 55. l.iljehohn I9S0 s 97 (sätesgård till tre kvinnogenerationer), s 109.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=