24 b) Kvinnor är visserligen placerade etter män i den äldre arvsordningen, men inte långt efter. Tidens demografiska förhållanden var sannolikt sådana, att i många fall all jord måste ha gått över till döttrar (eller andra kvinnor). Detta kan knappast ha kommit som en överraskning för lagstiftaren. c) Enligt Birger Jarls bestämmelser hade söner dubbel arvsrätt mot döttrar. Detta favoriserade visserligen männen, men det är knappast frågan om ett patrilineärt system, eftersomomkring en tredjedel av jorden lämnade manslinjen i varje generation. d) På litet längre avstånd från arvlåtaren var det vanligt att män och kvinnor var jämnarva. Det gäller bl a dotterson och sondotter i äldre Västgötalagen eller farfar och morfar samt farmor och mormor i Upplands- och Södermannalagarna. I Västmannalagen var både farbror, morbror, faster och moster jämnarva, så att om endast en av dessa levde tog han/hon hela den dödes egendom. Sålunda kunde exempelvis en moster få jord som den döde ärvt från sin far.'*'* e) Vid bröllopet gav mannen hustrun en morgongåva, avsedd som »änkepension», och denna kunde utgå i jord. Fick makarna barn ärvde dessa morgongåvan efter moderns död. Men vad skedde om det inte fanns några gemensamma barn? De flesta landskapslagar är tysta omdetta, men Östgötalagen säger uttryckligen att om mannen dör barnlös »ärver hustrun sedan den jorden», dvs morgongåvan blir hustruns arvejord.*^ Yngre Västgötalagen stadgar, att ommakarna skiljs »för några orsakers skull, då skall hon hava sin morgongåva, om andra villkor icke voro stadgade». Den föreskrev vidare i ett tillägg, att om hustrun ville sälja morgongåvan eller hemgiften skulle dessa bjudas arvingarna - dvs hustruns arvingar eller bördemän — och ej arvingarna till »den som gav, ty det är fullt jordfång, såsom lag och lagbok säger».'**’ Det är således fullt klart, att jord via morgongåva kunde föras ut ur en manslinje. Morgongåvoinstitutet är i sig inte oförenligt med patrilinearitet, men detta slags morgongåva är det. Landskapslagarnas arvsbestämmelser missgynnar kvinnor — den saken är tydlig. Men det är inte frågan om att konsekvent stänga ute dem från arv av jord. De olika lagarna måste ha lett till att kvinnor förde över betydande egendomar från en manslinje till en annan. Särskilt värt att notera är att lagarna accepterade bakarv, dvs att föräldrar ärvde sina barn. Härigenomkunde exempelvis en änka bli ägare av sin makes arvejord, om först mannen dog och sedan makarnas barn utan att efterlämna bröstarvingar. När änkan i sin tur dog, gick jorden över till hennes arvingar, som inte alls hörde till den släkt varifrån jorden kommit. Det är bl a denna lika arvsrätt på längre avstånd somledde Holmbäck att anta, att utvecklingen gick mot lika arvsrätt även mellan söner och döttrar, och att Birger Jarls reform pä läng sikt missgvnnade kvinnorna genom att låsa fast utvecklingen vid en kompromiss. Halmbäck 1919 s 136. ÖgL GB 10. >■ VgL GB 2, add 11:11.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=