23 mellanliggande led, 2) släktskapens riktning (nedåt, uppåt eller åt sidan från den döde räknat), 3) arvingens eget kön och 4) könet på den person, genom vilken arvingen var släkt med den döde. Vissa kriterier tillämpades konsekvent i Västgötalagen. Alla personer sombefann sig i första ledet från den döde (barn, föräldrar, syskon, dvs klasserna 16) kom före mer avlägsna släktingar. Däremot var man inte konsekvent ifråga omsläktskapens riktning. I första ledet komföräldrar före syskon men i andra led komsyskonbarn före far- eller morföräldrar. I första ledet placerades män före kvinnor i samma riktning från arvlåtaren (son före dotter etc), men i andra led tillkom bestämmelser om jämnarv, som gjorde att t ex dotterson och sondotter eller morbror och faster kom på samma plats och delare pä arvet. Dessa fyra kriterier tillämpades på olika sätt i de skilda lagarna. I vissa lät man barn till ett dött barn (dvs arvlåtårens barnbarn) ärva före föräldrar och syskon och sköt således närheten till den döde (princip 1) i bakgrunden till förmån för riktningen (princip 2).'*’ Barn till den döde placerades alltid först, men ordningsföljden mellan syskon och föräldrar kunde skifta mellan lagarna. För denna studie är en fråga av särskilt intresse: var arvsordningen patrilineär eller kunde jorden gå över från en manslinje till en annan? Äldre Västgötalagen är jämte Dalalagen den enda somställer dotter efter son i arvsordningen. Övriga lagar har införlivat den regel som brukar tillskrivas Birger Jarl, nämligen att dotter ärver hälften mot son, om barn av bägge könen finns. Däremot varierar den nya principens tillämpning. I vissa lagar (yngre Västgötalagen, Upplandslagen, Södermanna- och Hälsingelagarna) genomförs den över hela linjen så att mor ärver hälften mot far, syster hälften mot bror etc. I andra lagar (Östgötalagen, Västmannalagen) placeras far före mor och bror före syster. Det är klart att landskapslagarna gynnar män. Det är också klart, att det före Birger Jarls reform kunde uppkomma fall, då jorden gick i arv från generation till generation av enbart män utan att kvinnor någon gång kom till arv. Men det finns en hel rad invändningar mot tanken, att det var frågan omett patrilineärt system. a) Redan före Birger Jarls reform gick sannolikt jord över till döttrar i formav hemföljd (gåvor vid giftermål). Äldre Västgötalagens jordabalk räknar således döttrars hemföljd som ett av de femlaga fången, och i Östgötalagens giftermålsbalk nämns jord som hemföljd. Döttrar behövde ej föra tillbaka sin hemföljd vid arvsskiftet efter föräldrarna (till skillnad från söner som fått hemföljd) utan jorden ärvdes så småningomav döttrarnas barn eller arvingar. Sjöholm ifrågasätter den traditionella uppfattningen att Birger Jarls reform var särskilt gynnsamför kvinnor och menar att man då förbisett att dessa vid sitt giftermål kunde utrustas med en hemföljd, somofta var större än en yngre sons arv. Reformen betydde sannolikt snarare en utjämning mellan äldre och yngre barn, i synnerhet om dessa kom från olika giften, än mellan könen. I DL, VrnL, SödmL. I UL och HL är istadarätten utsträckt till femte led. Sjöholm 1976 s 176-177. Att döttrar ej behövde föra hemj;ift åter, se Ä Vgl ÄB 21.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=