22 när släkten är inblandad är det i princip samma slags släkt somvi har idag. Visserligen räknas släktskapen mycket långt, men det rör sig omett bilateralt kretssystem med »ego» (dråparen/den dräpte) som utgångspunkt, med minskat ansvar för varje led man kommer ifrån centrumoch med lika behandling av fäderne- och mödernesidorna (med undantag för Östgötalagen). Varje inslag av unilineär släkt lyser med sin frånvaro. Det finns emellertid ett intressant drag i släktuppfattningen, somden uttrycks i bötestaxorna: omsläkten hade så stor bredd somtill femte eller sjätte kusiner, förutsätter detta ett mycket stort genealogiskt djup. Skall man kunna hålla reda på så avlägsna släktingar måste man känna till sina förfäder- eller mödrar sex eller sju generationer tillbaka. Denna fråga kommer att tas upp i en senare studie. Så över till bördsrättsbestämmelserna. Också här finns två huvudtyper. 1 Östergötland skall bonden före försäljning hembjuda jorden åt »sina fränder, fädernejord åt fädernefränder och mödernejord åt mödernefränder». I Dalalagen föreko^mmer samma uppdelning på fäderne- och mödernesidan.'*' I övriga landskapslagar anges mycket kort vilka som är bördemän. Enligt västgötalagarna skall säljaren hembjuda jorden åt »sin arvinge», och i övriga lagar sägs med nästan identiska ord, att den är närmast att lösa, »som är närmast arv, om arv skulle tagas». De enda lagar som visar någon strävan att hålla kvar jorden inom en linje är Östgöta- och Dalalagarna. I de övriga framstår bördsrätten som ett komplement till arvsrätten. Detta leder över till arvsbestämmelserna, som är komplicerade och svåröverskådliga, i vissa fall omöjliga att tolka säkert. Låt oss börja med äldre västgötalagens arvsordning: 1) son 2) dotter 3) fader 4) moder 5) bror Klasserna i arvsordningen uteslöt varandra; fanns det söner ärvde inte döttrar eller någon långre ned på skalan. Det bör observeras, att det inte fanns någon s k istadarätt (representationsrätt). En död sons barn ärvde inte sina farföräldrar, om det fanns några andra söner kvar i livet. Efter arvsordningen finns i lagen ytterligare bestämmelser, som antingen strider mot eller kompletterar den. Syskon tdl den döde var enligt dessa tillägg samarva med modern (dvs klasserna 4-6 bör slås ihop, § 2). Även andra bestämmelser om »jämnarv» fanns (§ 3). Farmor var jämnarva med morfar (och bör således placeras in i klass 12), likaså morbror och faster med varandra (och bör in som nr 15 i ordningen). Vidare var dotterson och sondotter samt systerson och brorsdotter jämnarva. Personer som var jämnarva delade på arvet, om inte några släktingar av högre ordning fanns. Arv'sordningen bestämdes av fyra kriterier: 1) närheten till den döde, räknat i antal 11) farfar 12) morfar 13) mormor 14) farbror 6) syster 7) sonbarn 8) dotterbarn 9) brorsbarn 10) systerbarn ■" Bestämmelsen som formellt endast gäller inlösen av utmätt |ord finns i RB 5:5.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=