20 (det gör däremot vissa andra författare). För Holmbäck är det ett »bygdesamhälle», och ättsamhället kan bara rekonstrueras framur relikter i lagarna. Enligt Nyströmsyftade just lagarnas författare - den nya feodala överklassen - till att bryta ned ättsamhället. Holmbäcks slutsatser följer av hans metodologiska förutsättningar. Sjöholms kritik av dessa förefaller dock mycket övertygande. Ytterst rör det sig omett cirkelresonemang. Holmbäck förutsätter en viss utveckling. De olika bestämmelserna i lagarna ordnas sedan efter denna förutsättning och den utvecklingsgång de så beskriver får bekräfta att förutsättningen var riktig. Men också Nyströmoch Sjöholmförefaller hamna i ett dilemma. Enligt deras synsätt borde inte lagarna kunna utnyttjas till att beskriva det existerande samhälle, som lagstiftarna vände sig emot. Ändå talar Nyströmom ett ättsamhälle, somlagarna avsåg att bryta ned, och Sjöholm förklarar att ättsamhället inte existerat.^'* Lösningen på problemet ligger kanske i att tills vidare överge försöken till genetisk analys och att ersätta den med en funktionell. Vi måste erkänna, att vi inte kan säga särskilt mycket omsamhällsstruktur och släktskap under århundradena innan det skriftliga källmaterialet börjat flyta. Det är möjligt att Holmbäck har rätt, när han antar en övergång från vi kan inget veta därom; inget stödjer ett sådant antagande. Här skall alltså inget försök göras att beskriva samhället före landskapslagarnas tid. I stället för att fråga, när och hur bördsrätten uppkom skall problemet formuleras om. Hur är ätten beskaffad enligt landskapslagarna? Hurdant är förhållandet mellan ätt och jord? Hur relateras bördsrätten till ätten? I lagarna finns bestämmelser både ombördsrätten och omättens funktioner i andra avseenden. Bakom den följande genomgången av några skilda typer av regler i lagarna ligger antagandet, att de olika föreskrifterna rörande jorden i en och samma lag är jämförbara, d v s att det inte i ett fall rör sig omföråldrade paragrafer, endast av pietetsskäl bevarade i lagtexten, men i ett annat fall om nya regler, som lagstiftaren försöker driva igenom. Det är naturligtvis omöjligt att avgöra om så är fallet, men både bördsrätten och arvsbestämmelserna bör ha varit centrala för samhällets funktionssätt, och det är rimligt att anta, att en lagstiftare - antingen han nu försökte rasera ättsamhället eller konservera det - behandlade företeelserna på ett likartat sätt. till »bygdesamhälle». Men »att-» Ätten i landskapslagarna Som en av ättens klassiska uppgifter brukar blodshämnden anges. Visserligen kan den släktgrupp, som var inblandad i efterspelet till ett dråp, ha varit av anAnser man att de bevis (arkeologiska fynd, analogier med primitiva folk) som Nyströmanfört är tillräckliga för att säjsra det patrilineära ättsamhällets existens bortfaller naturligtvis problemet. Gutalagen kommer av skäl som senare skall framgå inte att behandlas här. Källhänvisningar till lagarna sker bara om någon tvekan kan råda om var bestämmelserna skall sökas.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=