17 Någon klar gräns för släkten finns inte här; hur långt släktskap räknas skiftar från samhälle till samhälle (och kanske mellan olika grupper och personer i ett och samma samhälle). Det inses lätt, att de olika kategoriseringsprinciperna får mycket olika konsekvenser. Ett samhälle kan utan tvekan vara uppbyggt av unilineära släkter, som kan sammanfogas till »klaner» (där den gemensamma härstamningen är antagen, ej säkert känd) och stammar. En unilineär släkt är »opersonlig» eller kanske hellre »överpersonlig»; den existerar över tiden, i princip för evigt, oberoende av om den ene eller andre enskilde medlemmen lever. Den kan agera som en korporation. Den kan bl a uppträda som jordägare. Ett samhälle kan däremot knappast vara uppbyggt av släktkretsar. Det består av ett otal, varandra överlappande släkter med oklara gränser. En släktkrets är alltid personlig och existerar inte under mer än »min» livstid. Den är alltid unik för »mig» och »mina» helsyskon. En släktkrets har således inte alls den permanens och fasthet, som krävs för att den skall kunna uppträda som jordägare. Den är överhuvud inte någon sammanhållen grupp. Hur fungerar den då? Den kan ligga till grund för släktskapsbaserade aktionsgrupper. Ett samhälle, där släktskap räknas enligt kretsprincipen, är alltid mycket mer »individualistiskt» än ett unilineärt samhälle, men c^ckså individer som agerar på egen hand kan emellanåt behöva hjälp av andra. Då kan släkten rycka in. Det är rimligt att tänka sig, att uppfattningen om hur långt en persons släkt sträcker sig, dvs från vilka man har rätt att begära hjälp, i hög grad beror på hur starka andra understödjande organ eller korporationer är. Skillnaden mellan unilineära släkter och bilaterala släktkretsar är klar och tydlig. Bilden måste nu kompliceras något. I ett faktiskt existerande samhälle finns det ofta inte bara ett enda släktskapssystem, utan en kombination av olika, dvs markeringar kan göras i mer än ett av fälten i figur 1. Även ommänniskor i huvudsak är bilateralt organiserade kan det finnas inslag av t ex patrilinearitet. I det moderna Sverige är exempelvis efternamnsskicket övervägande patrilineärt. Mönstren kan också skifta genom tiderna och vara olika inomskilda samhällsklasser; så finns det, som senare skall visas, ofta patrilineära drag hos aristokratier. Var den fornsvenska ätten patrilinear? Få av de författare sombehandlat ättsamhället i Sverige har gått in i detalj på ättens organisation, men det är fullt klart att de vanligen uppfattat den som en manslinje. Detta är, som vi ovan sett, uttalat hos Holmbäck. Det är även klart hos en författare som Beauchet, som menar att »ättegendomen» bl a karakteriserades av enbart manlig arvsföljd.'^ Först med ett antagande om en unilineär Beauchet 1904 s 107-108. F.tt und.Tnt.ig nr möjligen Nyström 797^, som tveks räkna även gifta döttrars barn till ätten. 2
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=