13 ten i lagarna är möjliga att urskilja genom språkliga och fr a innehållsliga kritener. Några närmare tidsbestämningar av de olika skedena i ättsamhällets utveckling gav Holmbäck av förklarligaskäl inte. Han ansåg dock, att vissa stadganden i lagarna härrörde från tiden långt före kristendomens införande. Runstenar från 1000-talet visar väsentligen samma arvsregler som Upplandslagen. I svealagarna från årtiondena kring 1300 hade den gamla patrilineära ätten besegrats sedan århundranden tillbaka, och Holmbäck framkastade tanken, att den starka kungamakt hos svearna somTacitus talade om »redan tidigt lyckats kuva ätter12 na». En stadieteori framfördes ocksåav den franske rättshistorikern Ludovic Beauchet i seklets början. Mellan det kommunala ägandet (dvs stammens eller byns ägande) och det individuella låg ett stadiumav familjeegendom, somkännetecknades av enbart manlig arvsföljd, testamentsförbud och förbud att sälja. I likhet med Holmbäck ansåg Beauchet att familjeegendomens stadium redan var passerat, när landskapslagarna nedtecknades, men att det kunde rekonstrueras med hjälp av vissa lagbestämmelser. Bördsrätten var en rest av familjeegendomen. Det finns dock nyanser inomdenna tradition. Medan en rättshistoriker skrev, att bördsrätten »var en naturlig konsekvens av ett samhällstillstånd, somerkände blott ätten såsom ägare av fast egendom» förklarade en annan, att det i landskapslagarna »är ätten, somytterst har en överäganderätt till jorden, framför allt uttryckt i bördsrätten».'"' Oavsett dessa skillnader mellan »ägande» och »överäganderätt» är dock ättsamhället ett axiom i modern rättshistorisk forskning.'^ Det är inte bara bland rättshistoriker och marxistiska historiker somföreställningen om ättsamhället är livskraftig. Vi har redan mött den i universitetshandboken i historia. Man träffar även på den i översiktsarbeten av andra moderna svenska historiker, t ex Ingvar Andersson, Sven Ulric Palme och Alf Åberg. Den senare förklarar, att på 1200-talet »när landskapslagarna började nedtecknas, behärskades samhället ännu av de stora ätterna . . . Jorden måste stanna inomätten . . . Omingen man i ätten ville köpa gården, hade en kvinna i ätten förköpsrätt framför andra». Man kan sammanfatta: i modern forskning och historieskrivning om äldre svensk historia lever föreställningen omett ursprungligt ättsamhälle sombestod av fast organiserade ätter, i stånd att bl a äga jord. När upplöstes då ättsamhället? Tidfästningen är vanligen mycket vag, vilket är föga förvånande. För HolmHolmbäck 1919 s 111, 117 (särskilt n 3). Beauchet 1904 s 106-109. Beauchet översätter »ätt» med »famille»; »copropriété familiale» är således »gemensam ättegendom». - Ytterligare ett exempel från seklets början: »Den egentliga äganderätten ansågs icke tillhöra den enskilde, utan släkten i dess helhet.» På denna grundval vilade bördsrätten (Wohlin 1910 s 5). J C Almquist 1934 s \85, Jägerskiöld 1980 s 28. Se härom Sjöholm 1978 s 233-237. Andersson 1953 s 51—54, Palme 1962 s 43^4, Åberg 1978 s 91-92.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=