12 fram. Det gamla ätt- och stamsamhället levde dock kvar under den nya överklassen och dess härskarapparat. Bondeätterna höll fortfarande ihop i sina bygder och landskap som »en ännu kärnfrisk organism». Ätten gjorde segt motstånd mot familjeinstitutionen, men detta hör den nordiska medeltiden till, avslutar Nyström.^ Också i senare marxistiska framställningar intar ättsamhället en central plats. Morgan påverkade dock inte bara marxistiska historiker, utan även rättshistorikern Åke Holmbäck, som skrev om arvslagarnas utveckling under forntid och medeltid." Holmbäck behandlade mte bördsrätten, men hans bok är av stort intresse, eftersom den innehåller den enda utförliga diskussionen om vad var för något. Han urskilde tre stadier i ättens utveckling. I det första var ätten unilineär, dvs släktskap räknades endast genom ena könet, antingen genommän eller genomkvinnor. Individer av motsatta könet fördes in i ätten genom gifte. Grunden för ätten var således inte blodsband utan att »ättemedlemmarna ägde samma hemvist, voro sammanboende». Före den fasta bosättningen hade ätten enligt Holmbäck en ytterligt stark organisation. Den var då en kringströvande hord av jägare, boskapsskötare eller svedjebrukare. Med den fasta bosättningen inträffade viktiga förändringar och ätten gick in i sitt andra stadium. Jorden blev en »rikedom, som icke förut bade funnits». Till en början upphörde personer att byta ätt vid giftermålet. Anledningen härtill var dels omsorgen omättens jord, dels att ingifta personer nu kunde hålla kontakt med sin ursprungsätt och skyddas av denna. Det tredje steget i utvecklingen inträffade, då landet blev mer tättbefolkat. Utflyttade medlemmar av olika ätter odlade ny jord nära varandra och ätterna kom alltmer att blandas geografiskt. Samhällets fortbestånd krävde därför, att blodshämnden inskränktes. I överensstämmelse med den allmänna utveckling somsyftade till att stärka blodsbanden kom släktskapen att räknas samtidigt genom bägge könen. Detta var ett avgörande steg mot ättemaktens försvagande. Så långt Holmbäck. Hans bok var ett sinnrikt försök att i evolutionistisk anda visa, hur landskapslagarnas arvsbestämmelser avspeglar övergången från en unilineär — för Sveriges del patrilineär, dvs räknad genom mankönet - ätt till »bygdesamhället», som bestod av släkter, vars släktskap räknades genom bägge könen. Härigenom kom samhället att bestå av varandra överlappande släkter. Grundläggande för Holmbäcks metod var antagandet, att de olika landsdelarna genomgått samma utveckling. Landskapslagarna återger olika stadier i denna utveckling - de äldsta bestämmelserna finns i Gutalagen, de yngsta i Upplandslagen och senare svealagar. Också varje enskild lag innehåller enligt Holmbäck bestämmelser från olika tider, somavspeglar utvecklingsgången. De skilda skikXyström 1978 s 54, 101-104. Omtlen östeuropeiska litteraturen om äldre svensk historia se Loit 1978 s 10—24. Se även Auderson 1977 s 157-164 och Walleutin 1978. Den senare menar att ättsamhället böriade upplösas är 500 fKr och är 800 e Kr hade ersatts av »slavägarsamhället». " Holmbäck 1919 s 17 n 3 karakteriserar Mcsrgans arbete som »grundläggande». På s 7-10 ges en skildring av »ättsamhällets» utveckling. »att»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=