2. Ättsamhället och bördsrätten 1863 avskaffades i Sverige bördsrätten, som innebar att släkten hade förköpseller inlösningsrätt till arvejord. Vid det laget hade institutionen åtminstone sexhundra år på nacken, eftersom bördsrättsliknande bestämmelser fanns redan i landskapslagarna. Forskarna har sedan ungefär 150 år i allmånhet förknippat bördsrätten med ättsamhället. Jerker Rosén skrev t ex i universitetshandboken i historia, att Sverige vid kristendomens införande var ett ättsamhälle. »Ursprungligen var det icke den enskilde utan ätten, som var ägare till jorden. En kvarleva härav är den bördsrätt till jorden, som levde kvar icke endast medeltiden ut utan även långt in i nyare tid. Den innebar, att en person icke fick sälja sin arvejord - men givetvis sin förvärvade jord- utan att först hembjuda den till släkten. För att icke sälhärvid skulle försvåra för sina anförvanter att före alla andra förvärva jaren egendomen fastställdes ett »skäligt pris» (justum pretium) såsom generellt gällande».' Denna sammankoppling gör att en litteraturöversikt över bördsrätten i lika hög grad blir en historik över begreppet »ätt». Det är då av intresse att konstatera, att ätten först tämligen sent uppträder i historieskrivningen. 1700-talshistoriker som Dalin, Lagerbring och Botin ägnar stort utrymme åt kulturen och samhällsförfattningen, men »ätten» skymtar knappast alls hos dem, möjligen med undantag för omnämnanden i samband med blodshämnden. Tvärtom tycks de uppfatta bondens äganderätt som helt individuell. Enligt Dalin ägde odalmannen under den förkristna tiden »ett stycke land . . . orubbad och ledig från all den tunga, som han ej själv beviljat», och Botin skrev att bönderna »voro besuttna män på egen jord, med oinskränkt rätt att den nyttja och bruka efter behag».' Endast Botin kom in på frågan om bördsrätten. Under den förkristna tiden fanns ännu inte någon skillnad mellan ärvd och förvärvad jord {avlingejord), menade han, och fortsatte; »Börd hade ej rum, som först i medeltiden uppkom».'^ Varför tillkom då arvejordssystemet och bördsrätten under medeltiden? Någon uttrycklig förklaring gav varken Botin eller de andra 1700-talshistorikerna, men det finns ett drag hos demsomkan ha haft betydelse: deras fientlighet mot den katolska kyrkan, vars godsförv^ärv de är starkt kritiska mot. Hos juristen Lars Tengwall, som skrev i slutet av ' Carlsson-Rosén 1962 s. 124. Kursiveringar slopade här. ’ Dahn 1763 s 209, Botin 1789 s 283. ' Botin 1789 s 109.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=