8 Praktiskt taget hela hemmanets merprodukt, dvs den del av produktionen som blev över när bondehushållets livsuppehälle och nödvändiga reinvesteringar täckts, levererades i formav skatt, och följden blev att jordpriserna var mycket låga. De flesta bönder betalade sin skatt till indelningshavare och förhållandet liknade relationen frälsebonde-godsägare. Under frihetstiden ändrades detta. Skatten var fixerad och genom ökad produktion (och genom att skattens realvärde minskade något pga inflationen) uppstod ett överskott, som skattebonden behöll. Skattehemmanen steg mycket kraftigare i pris än frälsehemmanen. »Medelpriser bör inte identifieras med sociala normalförhållanden», skriver Herlitz men fortsätter: »skatterättsägandet var utan tvivel på väg att bli hemmansägande».I sin syn på skattebondens ställning under tidigt 1700-tal kan Herlitz i viss mån anknyta till äldre forskning, främst Birger Ekeberg och Arthur Thomson.’^ Man skall kanske inte överdriva motsättningen mellan dessa bägge traditioner, men klara skillnader finns. Det är t ex omöjligt för den senare riktningen att se kronoböndernas skatteköp av sina hemman och böndernas köp av frälsehemman somlikvärdiga, i det närmaste utbytbara företeelser. Det var delvis olika saker som köptes, i ena fallet rätten att sitta odriven på hemmanet, i andra fallet även dess ränta, dvs huvuddelen av dess överskott. De hittills refererade forskningsriktningarna har främst uppehållit sig vid grenverkets utsträckning i höjdled, för att använda Marc Blochs bildspråk. Mindre finns skrivet om dess utsträckning i sidled. Kulturgeografisk och etnologisk litteratur har tangerat frågor ombyalagets betydelse och allmänningarnas utnyttjande. Förhållandet mellan innehavaren av jorden och hans släkt har behandlats av Nils Wohlin. Han skildrade Sverige fram till 1800-talets mitt som ett patriarkaliskt bondesamhälle, där jorden tdlhörde släkten och gick i arv från generation till generation. En av arvingarna övertog gården och övriga måste underordna sig för egendomens bestånd. Systemet upplöstes enligt Wohlin pga liberalismens framträngande på 1800-talet, som gav fritt spelrum för individernas egoism. I mycket stora drag är forskningen överens om en utveckling mot ett individualiserat jordägande men uppfattningen om de mer detaljerade händelseförloppen och om dateringen är skiftande. De följande studierna. Det har sagts att 1734 års lag innehöll »mycket av feodalrättsliga tankegångar men även mycket av forntida föreställningar om ättegemenskap» när det gällde Herlitz 1974 a fr a kapitel IV och s 354. Ekeberg 1911 s 4-5, Thomson 1923 s 327-328. Wohlin 1910 s 31-39.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=