220 Bilaga 3. Tillvägagångssättet vid jordhandel i Vendel 1615—1645 I Vendel förekomtvåolikasystemför redovisningav fastighetsköp. Från ca 1630 antecknades uteslutande uppbud, ej stadfästelser av något slag. (Se tabell 5). Endast i ett fall bjöd en säljare upp, tydligen utan att ha någon köpare (rad 1 i tabellen). När hemmanet Libbarebo första gången bjöds upp på sommartinget 1622 var det med kommentaren »är någon i börden somvill köpat står det dem till buds». Hemmanet bjöds upp en andra gång och först vid vintertinget 1625 fick säljaren in spe pengar av en hustru Karin (sannolikt änka). Hon lovade honomtillfyllest i vår: »Sker det icke då må han längre bruka jorden».' Här brukade tydligen säljaren gården under hela uppbudstiden. Vid ett par tillfällen bjöd säljaren upp gården men det meddelades samtidigt till vemhan sålt (rad 2). Vanligt var, att transaktionen skedde inför rätta utan föregående uppbudsanteckningar (rad 3). Formuleringarna i domboken skiftar, ibland meddelas, att parterna »taltes vid», ibland att de »stod inför rätta och köpslagade», ibland att »de nu vorde vänligen och väl förlikte och gjorde varandra handsträckning». Den allra vanligaste varianten var dock, att köparen bjöd upp jorden (rad 5). I några fall går det inte att avgöra, vem som bjöd upp jorden (rad 6). I sådana fall anger uppbudsnotisen ibland endast, att ett hemman bjöds upp.‘ Andra gånger uppbjöds jord utan att det är klart varför så skedde. 1641 lät t ex tre personer bjuda upp »all deras arvejord i Erik Göstassons hemman i Kättslinge».^ Det kan röra sig om »öppna uppbud», då arvingar meddelar, att de önskar sälja jord men det är inte ens säkert, att det rörde sig om någon jordhandel.'' Det finns naturligtvis en del problemmed tolkningen av tabellen. En del svårigheter har redan påpekats, och man kan tillägga att indelningen i olika typer av förfarande ibland kanske berodde mer på protokollförarens praxis än på reella skillnader. Särskilt svårt är att i vissa fall veta omoregistrerade uppbud ägt rum före stadfästelserna (raderna 3 och 4 i tabellen). Man kan här göra tre antaganden: a) jorden hade aldrig bjudits upp, b) den hade bjudits upp av säljaren och c) den hade bjudits upp av köparen. Vid alternativ a måste så gott somall jordhandel somredovisas i Vendels dombok ha gjorts upp av parterna med åsidosättande av de uppbud i förväg, som lagen krävde. Vid alternativ b måste en kraftig omsvängning i förfarandet vid handeln ha skett omkring år 1630 medan vid alternativ c slutsatsen blir ungefär densamma somvid alternativ a, nämligen att lagen överträddes. ' ÖDB I s 46, 48, 55. ^ Se t ex UDB I s 88. I de flesta andra områden är detta en uppbudsnotis normala utseende. ’ UDB I s 172. ■* Utgivaren förmodar {UDBI inl s 28) att det ej var frågan omförsäljning utan omatt arvtagarna bjöd upp sina lotter för att vinna större säkerhet i besittningen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=